Half-Life 2

Av i i Recensioner, 2 Mer

Half-Life 2

Ett av förra årets absolut bästa spel, Half-Life 2, kommer nu till Xbox. Har spelet klarat konverteringen från PC till konsol?

Det är alltid vanskligt att omvandla ett PC-spel av typen FPS (first person shooter) till en konsol. Det är främst styrningen som markant skiljer sig åt. Mus och tangentbord är, enligt många, överlägset de två analoga spakarna som finns på handkontrollen till tevespel.

Att då ge ut ett av förra årets, enligt den samlade internetpressen, bästa PC-spel på Xbox är modigt. Det finns en uppenbar risk för en totalflopp. Som tur är har emellertid Valve lyckats alldeles förträffligt. Kontrollen kan knappast bli bättre till ett tevespel. Den sitter som gjuten.

Vad karakteriserade PC-versionen mer? Jo, främst grafiken, att man kunde interagera med omgivningar samt den gripande handlingen. Grafiken och interaktionen är saker som lätt kan komma på skam i en Xbox-version.

Jag har inte spelat PC-versionen speciellt mycket, men av det lilla jag sett har grafiken bantats en hel del i Xbox-versionen. Det är oundvikligt. Frågan är då hur Half-Life 2 står sig i konkurrensen med andra spel till Xbox. Alldeles förträffligt må jag säga. Half-Life 2 tillhör den absoluta eliten gällande grafiken. Mer går nog inte att klämma ur Xboxen.

Interaktiviteten är även den alldeles utomordentlig. Jag tror inte att det finns något spel där man kan interagera med föremål i omgivningen som i Half-Life 2. Du kan slå sönder och lyfta och kasta iväg det mesta du ser. Ett exempel – det finns jobbiga monster som hänger i taket med långa tentakler som nästan når ner till golvet. Går man på en tentakel så åker man upp mot odjuret och blir monstermat om man inte tar fram exempelvis kofoten och dödar otäckingen. Då kan man ta en explosiv tunna och ställa den under tentaklerna. När fulingen har dragit upp tunnan så är det bara att skjuta på den så att den exploderar. Vips har man dödat ett antal monster.

Gällande handlingen så sitter man som fastklistrad framför konsolen. Visserligen finns inte några mellansekvenser i videoformat. Istället är det spelandet i sig som tar tag i spelaren. Det finns radioapparater som kan vara vettiga att lyssna på. Hela tiden förs man vidare, utan att handlingen direkt presenteras, mot målet.

Vissa avsnitt är helt tomma från fiender och man bara går omkring på helspänn och väntar på att någon otäcking ska dyka upp och göra livet surt för en. Man kan faktiskt likna det vid ett skräckspel där kalla kårar stundtals strömmar genom ryggraden. Ska jag erkänna så tyckte jag faktiskt att Half-Life 2 var mer nervkittlande än många skräckspel.

Finns det då inga nackdelar med Half-Life 2? Jag ser egentligen bara en irriterande detalj – alla laddningar. Rätt som det är stannar spelet upp för att ladda ny information. Alla dessa avbrott är riktigt irriterande.

Omdöme: Jag hade tänkt ge Half-Life 2 en nia i betyg. Efter att ha funderat så har jag kommit fram till att Half-Life 2 är det bästa Xbox-spelet jag stött på. Jag tror inte att man kan göra ett spel mycket bättre än detta. Om jag inte ger Half-Life 2 en tia, vilket spel ska då få det? Ett mer fängslande och välgjort Xbox-spel man leta efter, men du kommer antagligen att söka förgäves. Jag är lyrisk!

Det Bra

  • Vilken helhetsupplevelse – oj, oj, oj!
  • Oj, oj, oj!
  • Oj, oj, oj återigen.

Det Dåliga

  • Spelet är så bra att det inte finns mycket att klaga på förutom laddningstiderna.
10

Skriven av: Mats Ernofsson