Barn har livlig fantasi. Med hjälp av den kan du nu ta dig in i Pixars underbara filmvärld och besöka miljöer från Toy Story, Bilar, Upp, Råttatouille och Superhjältar.

På Pixars lekplats finns lekanordningar hämtade från fem kända Pixarfilmer – Toy Story, Bilar, Upp, Råttatouille och Superhjältar. I parken finns också barn fulla av fantasi och lekfullhet. Det är dessa barn som förvandlar lekställningarna till riktiga skådeplatser hämtade ur filmerna.

Varje film har sin egen plats i parken och det finns tre banor att spela och utforska i varje film. Totalt ger det 15 banor. Det är lite i minsta laget eftersom varje bana bara tar runt 5-6 minuter att spela igenom. För att förlänga speltiden så vill utvecklarna Asobo Studios att barnen spelar varje bana flera gånger. Asobo har lagt in morötter för detta i form av att man bland annat låser upp olika specialrörelser och spelmål när man spelar om banorna. Det gör det givetvis roligare för barnen att spela om banorna flera gånger.

Många av banorna är upplagda på ett likartat sätt och är stundtals lite för repetitiva. Som titeln avslöjar (Rush) så gäller det att på ett eller annat sätt ta sig från början till slutet av en bana. Det kan man göra på många sätt. I Kylarköping där Bilar utspelar sig är det givetvis bilkörning som gäller medan man i övriga spel mesta delen av tiden får förlita sig på att springa men man får även simma, klättra, balansera på rep, flyga flygplan med mera.

Eftersom Kinect Rush helt och hållet förlitar sig på styrning via Kinectsensorn så behöver man ingen annan kontroll än sin kropp. Styrningen är mycket enkel och man använder hela tiden naturliga rörelser för att ta sig fram. Ska man springa ja då springer man på stället framför teven. Styr gör man genom att vrida axlarna åt det håll man ska. För att simma tar man simtag som om man simmade bröstsim. Gör klätterrörelser med armarna för att klättra. Håll händerna som om du höll i en ratt för att styra bilar. Som du märker är alla rörelser naturliga vilket gör att de är lätta att lära sig.

Däremot är Kinectsensorn inte världens mest känsliga styrmedel. Därför händer det att sensorn inte upptäcker det kommando man ger, men på det hela så är detta inget som stör speciellt mycket. Asobo har förstått att känsligheten i Kinectsensorn inte alls är lika bra som hos en vanlig handkontroll. Därför har man gjort styrningen förlåtande. Det finns exempelvis inga besvärliga dubbelhopp eller någon plågande precisionsstyrning som i vanliga plattformsspel. Ska man exempelvis hoppa så behöver hoppet inte ske i precis rätt ögonblick och man behöver inte ha siktat hundraprocentigt rätt med hoppet. Det fungerar ändå och är lagom utmanande.

Under en banas gång får man poäng när man samlar mynt eller genomför något av de mål man ställs inför. Det kan exempelvis vara att man kör igenom en viss typ av skyltar. I slutet av banorna får man dessutom poäng för hur snabb man varit och slutresultatet ger en belöning i form av en medalj. Spelet anpassar svårighetsgraden åt spelaren på ett bra sätt vilket gör att såväl skickligare spelarna som yngre nybörjare kan spela. Som exempel kan jag nämna att i de banor man jagar någon så anpassas hela tiden hastigheten åt dig som spelar och du kommer aldrig ifatt den du jagar förrän i slutet av banan när du väl nått mål. Ett annat exempel är de banor där man får ett uppdrag som måste genomföras. Lyckas man inte med uppdraget så får man efter ett tag frågan om man vill hoppa över uppgiften vilket gör att man inte riskerar att köra fast.

Som helhet gillar jag Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure. Det är kul att använda kroppen som kontroll och för alla föräldrar så kan det ju vara bra att veta att barnen rör sig samtidigt som de spelar. Att Kinectsensorn inte är lika känslig som en vanlig kontroll irriterar säkert många gamers, men för barnen så gör det inte alls lika mycket. Huvudsaken är att de har kul och de har de med Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure.

Written by: Mats Ernofsson