Det finns inte många spel med sniglar i huvudrollen. Link the Slug är ett av dem. Du ska para ihop sniglar med samma färg – låter enkelt, men det är det inte.

Det finns inte många spel med sniglar i huvudrollen. Link the Slug är ett av dem. Du ska para ihop sniglar med samma färg – låter enkelt, men det är det inte.

I Link the Slug har du en spelplan med ett antal olikfärgade sniglar. Dessa slemmiga kryp är faktiskt ganska snyggt skapade och är långt ifrån några mördarsniglar. Den grafiska stilen påminner lite om tecknat vilket faktiskt gör sniglarna söta.

Du parar ihop två likfärgade sniglar antingen som en rak linje eller genom en rät vinkel (90°). Det går alltså inte att para ihop sniglarna diagonalt. Dessutom får det inte finnas något hinder eller någon annan snigel mellan de två sniglarna. När du parat ihop två sniglar blixtrar det till mellan dem och de försvinner. Det låter väl enkelt?

Nu är kruxet att utvecklarna lagt in en massa specialgrejer som krånglar till det en del. Dessa grejer införs successivt under spelets gång. Förutom hinder finns exempelvis bomber som exploderar om blixten passerar över den. Vissa sniglar är inneslutna i en glaskupa. Då måste glaskupan först slås sönder med en blixt innan man kan eliminera snigeln.

Det finns även randiga sniglar som har två färger. Det innebär att man kan para ihop den med en annan snigel som har endera av de två färgerna. Om blixten färdas genom en glasbehållare med färg så färgas de båda sniglarna med den färgen istället för att försvinna. Sniglarna försvinner heller inte om blixten åker över en platta med pilar. Då byter istället de båda sniglarna plats.

Du kan välja att bara eliminera samtliga sniglar från spelplanen, men som bonus finns tre stjärnor. De samlas genom att låta blixten färdas genom dem och att samla stjärnor gör spelet mer utmanande.

Det finns i dagsläget tre nivåer med vardera 25 banor vilket är lite för få, men fler banor utlovas i framtiden. Jag hade inga problem att klara de två första världarna. Den första var mycket enkel och jag fick tre stjärnor på varje bana utan bekymmer. Den andra nivån var inte speciellt svår den heller, fast här fick jag tänka lite mer för att samla alla tre stjärnorna. Däremot mötte jag på stora problem i den tredje världen. Där var banorna genomgående svåra och några var riktigt, riktigt svåra.

Om man gör ett dumt drag så behöver man som tur är inte spela om hela banan utan det finns en ångraknapp som ångrar steg för steg. Kör man fast kan man dessutom utnyttja tipsfunktionen. Då visas det stegvis hur man löser en bana vilket är jättebra för det kan ge en aha-upplevelse när man ser lösningen. Tipsen kostar dock pengar vilket är dåligt då Link the Slug inte är ett gratis spel.

Link the Slug var lite instabilt. Spelet kraschade på min Sony Xperia Z (Android), men efter att ha startat om mobilen försvann problemet. Jag har även testat spelet på en iPhone 4s och även där kraschade spelet en gång.

Link the Slug är ett utmanande spel som är smått beroendeframkallande. De två första världarna är dock lite i enklaste laget och svårighetsgraden ökas alltför abrupt när man kommer in i den tredje. Då blir det stundtals frustrerande svårt. Lite jämnare ökning i svårighetsgrad från nivå till nivå hade varit önskvärt.

Written by: Mats Ernofsson