Nu har du chansen att förvandla ditt eget kvarter till ett maffianäste. Detta utan att behöva vara rädd för att hamna i fängelse.

Mafia Planet utspelar sig där du är då det är ett positionsbaserat spel. Du bygger upp ett maffiavälde på din egen gata och i kvarteren runt omkring. Genom att bygga olika hus får du inkomstkällor som ger välbehövliga stålar. En bar eller ett café är en bra start. Längre fram väntar strippklubbar, hyreshus och andra byggnader. Sedan är det alltid bra att bygga några försvarsbyggnader så att inte andra maffiagangsters tar över din verksamhet.

För att få in pengar och för att öka i XP ska du även utföra vissa uppdrag. Dessa uppdrag utförs alltid där du är i verkliga livet eller i dess närhet. Det kan exempelvis vara att råna en närbelägen butik eller att bråka med folk som är i närheten. Det var kul till en början men snart oinspirerade.

Vidare kan du slåss mot riktiga människor. Jag hittade aldrig någon spelare här i Uppsala utan jag fick slåss mot andra gangsterspelare runt om i Sverige och någon gång på andra ställen runt om i världen. Tyvärr är det absolut inte något kul att utmana andra spelare. Förutom att man får XP och pengar så är det enda som händer att en superkort animation visas och sedan får man veta om man vunnit eller förlorat – en stor gäspning är verkligen på sin plats.

Övriga delar av spelet är heller inte speciellt inspirerande. Spelet är segt. Att ladda kartor går relativt långsamt och det tar tid att få ihop pengar för att bygga hus. Hela spelet bygger på att man ska spendera guld för att snabba upp takten. Det finns en ytterst begränsad mängd guld i spelet och meningen är att man ska köpa guld för riktiga pengar. Man kan köpa 60 guld för 15 kronor men det guldet räcker inte så långt. Därför behöver man betala betydligt mer än så för att få fart på spelet.

Tyvärr tyckte jag dock inte att spelet blev mycket roligare av att jag köpte guld utan Mafia Planet är ett ganska platt och menlöst spel. Visst, det var kul i början att spelet utspelar sig på en verklig karta, men det roliga varade inte speciellt länge.

Written by: Mats Ernofsson