Enligt Ola är det i samspelet mellan spelets två huvudkaraktärer, Tepeu och trollet Majin, som Majin and the Forsaken Kingdom verkligen glänser.

Jag kommer troligen få en del arga mail för den här kommentaren men jag anser att japanska spel ofta kommer med spännande innovationer men tyvärr brukar spelen i sig ofta vara slarvigt utförda och inte nå upp till den kvalitet som är den aktuella standarden. Det finns förstås mängder av undantag men generellt blir man ofta besviken på grafik från stenåldern, vansinniga menyer eller en dialog som är under all kritik.

Majin and the Forsaken Kingdom är ett beat-em-up á la Prince of Persia och God of War men med en stor twist. Handlingen är centrerad kring Tepeu, en ung tjuv vars hemland blivit invaderat av en mörk ondska. Tepeu beger sig då ut för att finna den mäktige Majin, en magisk varelse med oerhörda krafter. Spelaren axlar rollen som Tepeu och en bit in i spelet lyckas man väcka trollet Majin som legat i en lång dvala och förlorat många av sina krafter. Det är i samspelet mellan dessa två karaktärer som Majin and the Forsaken Kingdom verkligen glänser.

Spelvärlden är fylld med strider, plattformssekvenser och olika pussel man ska lösa. Majin lufsar med en var man än går och man kan ge honom olika kommandon för att få honom att hjälpa en med olika svårigheter. I strid är han en utmärkt allierad och tillsammans med honom utför Tepeu en rad olika dödliga kombinationsattacker. Majin kan även använda sina krafter till viss del för att hjälpa en lösa de olika pussel man ställs inför. Det fungerar förvånansvärt smärtfritt att ge Majin kommandon och interaktionen är både rolig och utmanande.

Även om Majins och Tepeus relation gör en imponerad och är en grund för vad som skulle kunna bli ett riktigt mästerverk så är resten av äventyret inte särskilt välgjort. Striderna, som ändå är en mycket central del i spelet är monotona och fiendernas artificiella intelligens är undermålig, något som står i stor kontrast till Majins formidabla intellekt. De står ofta stilla och glor på och är plågsamt lätta att springa ifrån om man skulle vilja undvika striderna totalt. Fiendetyperna är alldeles för få och ointressanta för att höja några ögonbryn och bossarna är så lätta att besegra att man nästan får dåligt samvete när Majin och Tepeu gör slarvsylta av dem. Plattformandet lider av att kontrollen är sladdrig och inte alls så knivskarp och precis som man skulle kunna önska.

Storyn är inget man inte sett förut och det finns för få karaktärer som driver handlingen för att något verkligt intressant ska kunna hända. Röstskådespelarna är bedrövliga och även om Majin är stundtals supercharmig så är dialogen något av ett bottennapp.

De miljöer man rör sig är enformiga och tekniskt sett rätt dassiga. Det är vackert på sina ställen men över lag känns det som att man kommit att förvänta sig betydligt mer av Xbox 360 än så här.

Även om Majin and the Forsaken Kingdom har många tillkortakommanden som gör att den faller in i min kategori för slarvigt gjorda japanska spel så finns ändå en riktigt bra mekanik i centrum för upplevelsen. Att samarbeta med Majin är verkligen jätteroligt och lyfter vad som annars skulle vara ett totalt stolpskott till en upplevelse som trots allt är värt några timmar av ens tid.

Written by: Ola Lundin