Metro-franchisens intensitet möter Arizona Sunshines styrkor för att skapa ett intensivt och välkonstruerat skjutspel.

Jag har alltid gillat Metro-spelen, och möjligheten att leva i den världen gjorde mig väldigt exalterad. Jag recenserade senaste Arizona Sunshine Remake av Vertigo Games som även gjort detta spel. De gjorde ett fantastiskt jobb med Arizona Sunshine men Metro Awakening är en helt annan typ av spel. Det är metodiskt, klaustrofobiskt och dramatiskt. Spelupplevelsen är uppslukande och realistisk, men kanske den mest autentiska delen av Metro Awakening är att du bara är en vanlig kille. Du är inte en soldat med erfarenhet av att hantera vapen och denna farliga värld är skrämmande. Det väcker frågan om hur långt du är villig att gå för att rädda ditt livs kärlek, och i Serdars fall kommer du att resa till gränsen av ditt eget förstånd för att säkerställa deras säkerhet.

Metro Awakening börjar relativt långsamt. Du kommer att bekanta dig med tunnelbanestationen och dess tunnlar, lära dig om människorna omkring dig och förstå vad som pågår med Serdars fru. Du är en läkare som måste hitta sin fru och hennes medicin, och att resa genom tunnelbanan är en verkligt skrämmande upplevelse. Det är mörkt på de flesta ställen och rädslan för dessa varelser lurar runt varje osett hörn. Gör dig redo att spänna musklerna och hålla andan för den rädslan lämnar dig aldrig. Jag gillade Serdar som karaktär när han kändes väldigt mänsklig tack vare sitt ordinära sätt, åtminstone till en början.

Jag tänker inte avslöja mer än så av storyn men fan av Metro-spelseriens djupa bakgrundshistoria kommer få en kick av Metro Awakening. Dmitry Glukhovsky är en utmärkt historieberättare, och om du har älskat både hans böcker och de tidigare spelen, tror jag att du kommer att uppskatta hur historien utvecklas. Jag var fängslad från början till slut, och trots alla utmaningar jag mötte, fick varje ny del av berättelsen mig att vilja fortsätta spela och utsätta mig för de spännande och skrämmande ögonblicken som kommer tätt. Det är stort för att vara ett VR-spel när de för mig oftast tröttar ut mig mer än ger energi.

Det kan kännas hopplöst ibland eftersom förnödenheter är knappa när du försöker överleva mot fasorna under jorden. Strålning hotar ditt liv och döden är en ständig rädsla. Varje steg tas försiktigt i denna metodiska skräckthriller. Alltför ofta spelar vi som muskulösa dödsmaskiner som trycker på avtryckare lika naturligt som att andas. Överlevnad känns förtjänad och det är därför Metro Awakening kan vara svårt ibland. Du kommer att möta några skrämmande varelser som attackerar dig från alla håll så behovet av att närma sig varje område med stor försiktighet blir ett måste. Man lär sig mycket om sig själv när man spelar läskiga spel i VR. Jag har inga som helst problem med att se skräckfilmer eller spela skräckspel på en platt skärm men i VR kommer min sanna fegis fram. Jag kryper fram i snigelfart, tittar försiktigt fram runt hörn och håller ett ständigt vakande öga på vartenda hål i väggen där det kan finnas potentiella hot. Tacksamt nog verkar jag även ha en hög kapacitet att verka i panik för jag lyckas på något magiskt sätt eliminera hoten spelet kastar mot mig. Men min pulsklocka talar ett tydligt språk i att mitt hjärta får jobba på högvarv!

Serdar har en rad verktyg han kommer använda under spelets gång, som hans trogna laddningspack som driver pannlampan och ger ström åt kontrollpaneler och mer. Du snurrar handtaget och det bygger upp elektricitet, och ju högre kraft desto ljusare är din ficklampa. Det finns många mörka områden i tunnelbanan så att välja när det är bäst att pausa och ladda om eller trycka på genom täta och farliga områden blir en handling du ständigt måste jonglera med. Ljus är din vän, men du måste arbeta för den komfort som ett flimrande ljus ger dig.

Man har även en gasmask som behöver få sitt filter utbytt titt som tätt. En medicinsk spruta kan användas för att hela dig, men ampullerna måste bytas efter varje användning. Det finns också en rad handgjorda vapen som kan utrustas för att döda fiender, men ammunition måste bytas ut när ett magasin är tomt. Till skillnad från andra spel finns det ingen tydlig indikation på hur många kulor du har kvar, vilket innebär att i vissa situationer kommer du att få slut på ammunition precis när något är på väg att kasta sig över dig och slita din kropp i stycken. Det kan vara frustrerande, men det bidrar till den autenticitet och ångest som fyller din kropp varje steg på vägen.

Det är imponerande hur en så mörk miljö kan se så bra ut, men Metro Awakening får det att fungera. Detaljnivån som omger Serdar är imponerande, och jag var ständigt imponerad av hur levande världen känns. Designen av karaktärerna är fantastisk och när man möter de varelser som bor i underjorden vill man både springa i skräck men ändå stanna upp och betrakta dem. Belysningen fungerar som sin egen karaktär, lurar dig in i en falsk känsla av säkerhet och får dig att se saker som kanske eller kanske inte finns där.

Spelet har några brister. I Arizona Sunshine Remake kändes både att ladda om och att sikta suveränt men i Metro Awakening känns det inte lika bra. Av någon anledning är det svårt att sikta rätt. Det är även lätt hänt att man plockar fram fel saker från sin person. En annan brist jag fann var att även om världen är väldigt välgjord fanns det många saker som inte gick att interagera med. Till exempel fanns det mycket skåp, lådor och dörrar jag gärna hade velat kunna titta i men de gick inte att röra alls. Spelet har så hög realism i övrigt när det kommer till hur man måste ladda sina vapen, elektriska prylar och till och med torka kondens från sin gasmask att det förvånar mig lite att de inte låter en interagera med miljön mer.

Metro Awakening är inte bara en bra VR-titel, det är ett utmärkt tillskott till den större världen av Metro-berättelsen. Spelet fungerar som en prequel till det första Metro-spelet så det är intressant att se en viss karaktärs ursprung och hur historien utvecklas. Storyn är som sagt bra men även skådespeleriet spelet igenom håller hög klass. Att klara ut Metro Awakening tar ungefär 6 timmar på normal svårighetsgrad, vilket är ovanligt långt för att vara ett VR-spel och jag kan tänka mig att det tar lite längre om man spelar på hard.

Written by: Håkan Hägglund