Kan ett gosedjur ha känslor för sin ägare? Självklart! Ta bara den lilla flickans kanin i My Brother Rabbit som exempel. Den gör allt för att bota den sjuka flickan.

En liten flicka insjuknar i feber. Varför är hon sjuk? Doktorn tittar på henne. Tester tas. Hela tiden har hon med sig sitt gosedjur, en kanin. Den här kaninen blir orolig för sin matte (ja, jag kallar flickan matte fast kaninen inte är någon hund). I en parallell värld gör kaninen allt för sin matte som här förvandlats till en sjuk planta.

My Brother Rabbit bjuder inte på någon avancerad story, men den är välberättad i form av underbara teckningar i vattenfärg mellan spelsekvenserna. Det finns heller inga röstskådespelare utan allt berättas med bilder vilket fungerar riktigt bra.

Speldelen utspelar sig i en mycket snygg 3D-värld som i sig enbart sträcker sig i två dimensioner. Grafiken står i läcker kontrast till de tecknade berättelsescenerna däremellan. Medan berättelsevärlden är realistisk och naturtrogen är spelvärlden mer surrealistisk. Den kan delvis liknas vid en mindre utflippad version av Alice i underlandet.

Många gillar att stoppa spel i genrer och det kan ibland verkligen hjälpa till för att beskriva ett spel. My Brother Rabbit är ett så kallat hidden object-spel. Alltså ett spel där man letar efter föremål som ska användas på olika sätt.

Letandet efter saker är ganska rakt på. Man stöter på ett problem som kräver någon sak, låt mig säga fjädrar. Därefter måste man leta rätt på det antal fjädrar som behövs. Vissa är lätta att hitta. Andra gömmer sig och man måste kanske dra i rätt spak för att hitta den. Sedan gömmer sig vissa saker i andra problem man ställs inför. Då kanske man måste leta efter fjärilar. När man väl fått, i det första fallet rätt antal fjädrar, gäller det att lösa problemet man ställs inför för att få saken som gömmer sig i pusslet.

Pusslen är inte överdrivet svåra, men vissa kräver en del tankeverksamhet för att man ska lyckas. De är överlag mycket trevliga och eftersom de inte är alltför svåra riskerar man inte att fastna för all evighet.

Problemlösandet och letandet efter föremål äger rum över några (kanske 4-5) skärmar samtidigt. Det blir en hel del hoppande mellan dessa skärmar då man allt eftersom man stöter på nya problem och nya saker att leta efter måste gå tillbaka till skärmar man redan varit på. Det kan kännas lite trist emellanåt, men samtidigt gör det inte mycket eftersom det inte blir speciellt många skärmar att hoppa mellan.

När man väl löst alla pussel får man veta mer om hur det går för den lilla flickan i en ny berättande mellansekvens. Kaninen fortsätter därefter sina försök att bota sin matte på samma sätt som tidigare med nya pussel.

My Brother Rabbit är ett mysigt hidden object-spel. Kontrasten mellan den del som är berättande och gamingdelen är en stor del av spelets behållning. Givetvis är huvuddelen de trevliga pusslen som aldrig blir för svåra. Spelets största svaghet är att det är i kortaste laget. Är du duktig kan du spela igenom det på mindre än 2 timmar, fast det tog något längre tid än så för mig.

Skriven av: Mats Ernofsson