Enligt Ola bygger Naughty Bear på en kanonbra spelidé. Det gäller att vara så grym och elak mot de andra björnarna som möjligt. Är spelet lika kul som det låter?

Naughty Bear är inte stygg egentligen. Åtminstone var han inte det till en början. Han lever på Perfection Island som ett buttert och brunt inslag bland färgglada ultra-glättiga lyckobjörnar och passar därför helt enkelt inte riktigt in. När björnen Daddles födelsedag närmar sig har Naughty Bear inte blivit inbjuden. Detta är droppen för Naughty Bear som bestämmer sig för att bestraffa de andra björnarna för att de har fryst ut honom så länge. Han beger sig ut på en hänsynslös mördar turné över ön beväpnad med dels olika vapen och dels kunskaper i psykologisk krigsföring.

Upplägget är flamsigt och hysteriskt men man måste erkänna att det också är riktigt briljant. Det går ut på att samla så mycket ”Naughty Points” som möjligt på varje bana, det är dock inte så lätt som att bara döda av alla de andra björnarna en efter en. Man måste se till att skapa så mycket skräck och panik innan den slutgiltiga dödsstöten för att få de riktigt höga poängen. Detta gör man genom att skada björnar så att de haltandes irrar omkring över ön, gillrar fällor för intet ont anandes björnar, gömmer sig i skåp och hoppar fram och skrämmer förbipasserande med mera.

Spelet utspelar sig över sju episoder utan någon särskild story. Varje episod är en ny del av ön där man ska använda samma gamla knep för att komma upp i så höga poäng som möjligt. Tyvärr blir upplägget snabbt ganska enformigt och man märker snart att de verktyg man har till sitt förfogande är ganska begränsade. Spelet lånar mycket från spiongenren och spel såsom Metal Gear Solid och Splinter Cell, i det att man ska gömma sig på olika platser och öva upp sin timing till perfektion. Tyvärr är de influenser man lånat ganska slappt utförda i Naughty Bear och man får ofta en känsla av att utvecklarna tror att spelets flamsiga tema ska ursäkta den slarviga spelmekaniken. Man har helt enkelt inte tagit spelet på tillräckligt stort allvar för att det ska kunna slå ordentligt. Grafiken hör hemma på förra generationens konsoler, animationerna i spelet är få, det finns mängder av buggar och spelet saknar en story.

Naughty Bear hade verkligen kunnat bli ett kanonspel om utvecklarna bara lagt manken till och gett spelet den uppmärksamhet som en så vrickad men härlig ide förtjänar.

Written by: Ola Lundin