NBA 2K9, ett basketspel för basketspelare? Ola har satt tänderna i 2K Sports senaste basketspel.

Basket. Ända sedan de svettiga rasterna vid skolans basketkorg så har den här sporten varit en klar favorit hos mig. Även om jag aldrig har spelat basket på någon seriös nivå så har jag alltid fascinerats över samspelet mellan koordination, tajming och förmågan att hålla huvudet kallt i stressiga situationer.

Jag har i Visual Concepts NBA 2K9 återvänt till basketkorgen. Den här gången är den något flashigare än vad den var på mellanstadiet och mina medspelare och motståndare är ungefär en meter längre. Dock fångar NBA 2K9 känslan i spelet på ett snyggt sätt. Det här är en tvättäkta simulator och den som väntar sig något annat kommer att bli besviken. Det är definitivt inte ett arkadspel.

Spelkontrollen är mycket avancerad. De allra vanligaste kommandona såsom skott och pass lär man sig snabbt, men kontrollen är långt mycket mer avancerad än så. Därför gör man bäst i att omgående gå till tutorial-läget där alla spelets kommandon förklaras och där man även har chansen att pröva dem själv. Man överöses snabbt av alla rörelser man kan få sin spelare att utföra. En nackdel är att rörelserna endast förklaras i tutorial-läget. Man får inte veta om man faktiskt lyckas med den när man försöker själv.

Om man inte är insatt i basket vet man bara vad hälften av vad rörelserna faktiskt gör. Det är lätt att bli förvirrad och frustrerad när man försöker utföra en komplicerad rörelse och inte ens vet vad syftet med den är.

Många rörelser förstår man dock och är lätta att utföra. Problemet här är dock att det finns så otroligt många rörelser att memorera dem nästan är omöjligt utan en lång tids nötning med många återbesök i tutorial-läget.

Ytterligare något som definitivt kommer att bli ett problem för dem som inte är insatta i basket är alla regler. Man får ofta varningar och foul utan att man har någon aning om varför. Här hade det kanske varit på sin plats med en kort förklaring av den regel man nyss överträdde. Tyvärr lyser en sådan funktion med sin frånvaro och vi som inte är NBA-fans får helt enkelt lära oss den hårda vägen.

Detta gör att spelet inte är särskilt väl lämpat för en kväll med grabbarna. Blotta tanken på att behöva introducera en nybörjare till NBA 2K9 känns som en konsolspelares mardröm.

Spelet är dock utmärkt för den som vill uppleva en riktigt djup basketupplevelse på egen hand. Det finns många facetter av spelet att bemästra här, allt från spelkontrollen till spelläget ”The Association” där man får chansen att experimentera med lagkemi och inköp och försäljning av spelare.

Det finns en rad olika spellägen som täcker de flesta av ens förväntningar. ”The Association” som jag nämnde ovan, klassiskt säsongsläge, kortare turneringar, snabbmatcher osv. Inget av lägena bjuder på något man inte känner igen från andra liknande spel, men de fyller sin funktion till fullo.

Grafiskt är spelet riktigt grymt. Närbilderna på spelarna kunde kanske ha varit lite mer levande men när väl matchen är igång så ser NBA 2K9 riktigt realistiskt ut. Animationerna är verklighetstrogna och mycket energi har lagts på kroppsspråk och smårörelser som höjer kvalitén på upplevelsen rejält. Man blir också fascinerad över hur mycket utvecklarna fokuserat på levandegöra publiken. Det här är ett område som ofta brukar glömmas bort men Visual Concepts har verkligen lyckats med att få publiken att kännas som en del av matchen, precis som det ska vara.

Kommentatorer är något som verkligen kan förstöra ett bra spel totalt med sina robotiska och irriterande anmärkningar. Jag ryser när jag tänker på kommentatorrösterna i några av de tidiga wrestlingspelen i WWF Smackdownserien. Som tur är har utvecklingen gått framåt även på den här punkten och kommentatorerna i NBA 2K9 känns välintegrerade om än ofta lite ointressanta. En sak som jag dock roades över var de elaka kommentarer som fälldes så fort en spelare gjorde ett misstag. De kan säga saker som ”That sort of misstakes belong in grad-school” och ”That kind of misstake is really not okay at this level”.

Musiken i spelet innehåller en del riktigt bra spår av artister som Beastie Boys och Gnarls Barkley. Dock hör man bara musiken när man navigerar runt på menyerna men eftersom matcherna ändå är så fyllda med ljud av olika slag så känns det som att det räcker.

Jag är ganska kluven inför det här spelet. Även om jag fascineras över den avancerade spelkontrollen och den verklighetstrogna grafiken så har jag ändå svårt att verkligen komma in i spelet och känna mig hemma i det. Det känns som om jag missar väldigt mycket på grund av att jag inte följer NBA-ligan. Det här behöver förstås inte bara vara en svaghet. Om man är intresserad av amerikansk basket och kanske spelar själv så är det här nog en betydligt djupare upplevelse än för mig som bara är intresserad av sport om jag får utöva den framför min TV.

Written by: Ola Lundin