Väntan är slut. Switch 2 är här. Är det en sprudlande ny konsol eller mer av den gamla, välkända Switch?

Väntan på Nintendos uppföljare till Switch har varit lång och många rykten har florerat kring konsolen. När den väl utanonnserades på allvar tidigare i år så visade sig de flesta rykten stämma väldigt bra. Nintendo Switch 2 har anlänt och nu är det dags att ta reda på vad Nintendo jobbat på de senaste åren.

Design

Switch 2 påminner väldigt mycket om sin föregångare i både form och finess. Här hade jag inte förväntat mig en jättestor förändring då konceptet med avtagbara kontroller och formatet i sig, är genialiskt. Jag kan inte räkna upp alla de tillfällen då Switch räddat tråkiga tågresor och väntetider genom att låta mig och dottern plocka upp varsin kontroll och utmana varandra i Mario Kart. Varför förändra ett vinnande koncept säger jag. Formen på Switch 2 är lite rundare och väver ihop konsolen på ett snyggare sätt. Rent utseendemässigt ser konsolen riktigt lyxig ut med sin mattsvarta färg och stora skärm. För rent storleksmässigt har det skett förändringar och Switch 2 pryds med en 7,9 tums högupplöst LCD-skärm och konsolen i sig är några centimeter längre både på höjd och längd. Konsolen är dock fortfarande väldigt tunn vilket också bidrar till en lyxig känsla när man greppar den. På baksidan finner vi ett snyggt stöd som för egen del funkar både när man vill ställa ifrån sig konsolen ett tag eller vill ha ett extra handtag när man håller i den. Det sistnämnda gör att jag slipper klämma ihop konsolen för att hålla den bekvämt och istället låta stödet vila över mina fingrar. Denna gång har vi också två st USB C-uttag på konsolen, en ovanpå samt en på undersidan. Detta underlättar både när man laddar bärbart och när man skall koppla in tillbehör.

De avtagbara kontrollerna (joy-cons) har växt och känns numera inte som pyttekontroller i mina händer vilket de gjorde på föregångaren. Mina händer behöver numera inte kupa sig så mycket vilket mina kära fingrar uppskattar. De har numera också begåvats med starka magneter istället för en skena som tidigare använts för att koppla ihop eller isär kontrollerna. Detta är en yppelig lösning som gör att vi slipper den där sladdriga och ibland sönderfallande känslan som Switch drogs med. Magneterna är brutalt starka och håller ihop konsolen så pass bra att den numera känns som en hel solid enhet. De kopplas lätt ifrån med ett knapptryck vilket också är en stor förbättring. Knappuppsättningen känns igen från föregående modeller förutom att det numera tillkommit en knapp som kallas c-knappen. Mer om den senare. Numera kan man också använda kontrollen som en mus genom att vinkla upp den på långsidan. Detta är en fiffig idé som jag kan se fungera utmärkt i till exempel strategispel som inte kräver allt för många olika knapptryck. I spel som till exempel Cyberpunk upplever jag det lite väl begränsat beroende på att de flesta knappar känns otillgängliga, speciellt i hektiska situationer. Rent tekniskt så fungerar den dock ypperligt.

Det finns dock andra saker som jag hade hoppats på att Nintendo åtgärdat efter alla dessa år. Jag är medveten att kompromisser behöver göras för att joy-cons ska kunna utföra alla de olika områden som de är designade för. De ska agera som huvudkontroller för den bärbara enheten samtidigt som de ska kunna agera kontroller för två spelare i avtagbart läge. Detta gör att kompromisser med formfaktorn är oundviklig. Jag hade gärna sett att de begåvats med en mer bekväm baksida som fyller ut händerna mer på djupet. Jag tycker helt enkelt att de är för tunna för att kunna hållas bekvämt under längre sessioner.

Nintendo har genomgående också fått kritik för joy-cons styrspakar på Switch. Ett stort problem var att de lätt drabbades av drift, vilket innebär att spaken reagerar utan att man själv rör den. Det gick så långt att de var tvungna att erbjuda gratis reparationer till alla som fick problem. Spakarna kändes också väldigt små och ömtåliga överlag. Detta är ingenting som har förändrats utan de spakar som sitter på Switch 2 känns exakt lika ömtåliga, om än lite större. Här hade jag velat se en rejäl förbättring med spakar som känns hållbara och med lite mer motstånd. Jag saknar också analoga triggers för till exempel bilspel och spel som kräver lite mer finess. Överlag så hade jag förväntat mig lite mer av joy-cons till Switch 2. Framför allt när det gäller styrspakarna som drar ner helhetsintrycket av en annars snygg, robust och lyxig konsol.

Skärm

Röster har höjts över valet av skärm till Switch 2. Den magnifika Oled-skärmen på senaste Switch-modellen är fortfarande rätt oslagbar när det gäller färger och svärta. Därför var det många som chockat utryckte sin kritik när det visade sig att det sitter en 1920 x 1080 LCD-skärm i Nintendos senaste monsterkonsol. Efter att ha tillbringat runt två veckor med den så tycker jag verkligen inte att skillnaden är enorm, framför allt när det gäller färgåtergivning. När det gäller svärta och djup så har Oled fortfarande ett övertag men skärmen i Switch 2 poppar med fina härliga färger och ett djup som känns bra. Tack vare den högre upplösningen så blir allting också väldigt skarpt vilket verkligen får skärmen att kännas premium. Den har också begåvats med 120 Hz och VRR (vilket förbättrar bilduppdateringen avsevärt i många fall). Om Nintendo gjort rätt här kan jag inte avgöra men jag tycker om skärmen och dess finesser så pass mycket att jag inte saknar Oled allt för mycket.

Dockat läge

När man placerar konsolen i den något mer rundade dockan kan man numera spela sina Nintendospel i 4K upplösning med stöd för HDR10. Det är nästan lite häpnadsväckande att se den skarpa huvudskärmen med sina fina färger. Spel som Breath of the Wild och Tears of the Kingdom kan nu avnjutas i 4K och sextio mjuka bilder i sekunden. Här tycker jag att Nintendo lyckas bra med att visa vad vi kan förvänta oss i framtiden för deras egna spel. Spel som Mario Kart World visar upp en häpnande detaljrikedom samtidigt som animationer och design flyter ihop till den där kärleksfulla stilen som bara Nintendo kan framkalla. Man ofta också välja mellan olika prestandalägen för den som gillar att testa sig fram till den bästa prestandan för de olika spelen.

Prestanda

Nintendo har själva varit väldigt vaga när det gäller prestandan i Switch 2. Det vi vet är att det sitter en anpassad processor från Nvidia i konsolen vilket i sig inte säger så mycket. Någonstans mellan en PS4 Pro och en Xbox Series S ryktas det om och det låter rimligt enligt min egen testperiod med konsolen. Nintendo är dock mästare på att hantera sin egen hårdvara. Ser man till spel som just Mario Kart World och tredjepartsspelet Cyberpunk 2077 så visar konsolen sina muskler riktigt rejält. Att en utvecklare som CD Project Red får visa vad som är möjligt på en bärbar konsol från Nintendo bådar gott för det tredjepartstöd som alltid varit upp och ned när det gäller spelutbud. Jag tror att om Nintendo ger utvecklare det stöd och kunskap som de själva besitter om konsolen så kommer vi att slippa många av de kompromisser till spel som ofta tillkommer med deras tredjepartsspel. Cyberpunk 2077 ser makalöst vackert ut, speciellt på den lilla bärbara skärmen. Att konsolen inkluderar VRR (Variabel Refresh Rate) kan komma att bli ett mycket smart drag av Nintendo eftersom det kan ändra bildupppdateringen dynamiskt vilket i praktiken innebär att tunga krävande spel, likt Cyberpunk, kan uppehålla ett bra flyt även om prestandan sviker. Det har också visat sig att flera spel till Switch drar nytta av denna funktion och därmed kan flyta bättre på Switch 2.

Det är numera också fullt möjligt att skrolla runt i den digitala butiken utan att det laggar och laddar extremt långsamt vilket glädjer mig otroligt mycket. Systemet har numera tillräckligt med prestanda för att det ska kunna flyta på utan några problem alls. En stor snackis har också varit konsolens batteritid. Som vanligt är det bara vaga siffror som florerar men enligt Nintendo själva så är det mellan 2 – 6,5 timmar beroende på spel och ljusstyrka. När jag spelar spel som Cyberpunk så sjunker batteriet oroväckande snabbt. På en halvtimme har en fulladdad konsol gått från 100% till 70% vilket isåfall skulle innebära under två timmars spelande. Andra spel som inte kräver lika mycket har något längre batteritid men överlag så tycker jag nog att Nintendo borde satsat lite mer på just den biten. Knappa två timmar är alldeles för lite för att inte dra runt på en laddare vart man än befinner sig. Men jag är överlag nöjd med Nintendo presenterar i prestandaväg och räknar med att de underhåller konsolen med nödvändiga uppdateringar allt eftersom.

Övrigt

Det märks att Nintendo har velat utveckla det sociala spelandet och äntligen finns det möjlighet att röstchatta direkt via konsolen. Med ett tryck på den nya C-knappen så öppnar man lätt en chattfunktion som erbjuder antingen röst eller både röst och bild. Införskaffar man sig en webkamera så kan man alltså se varandras sura miner efter att man bombarderat dem med ett blått skal. Funktionen bjuder in till en hel del skojiga ögonblick och jag är säker på att det kommer dyka upp ett och annat spel som tar tillvara på den på ett intuitivt sätt.

Nu till elefanten i det lilla rummet. Priset. Vid release kostade konsolen närmare 7000 kr och även fast den numera går att beställa för runt 6300 så är det en dyr investering. Hade jag förväntat mig lite mer för det priset? Ja det hade jag. Batteritid och Joy-Cons, jag tittar på er.

Sammanfattning

Jag vill inte påstå att Nintendo har tagit en enkel väg ut för hur överträffar man en konsol som i mångt och mycket står för allt Nintendo förespråkar. Det gör man inte. Man förbättrar och förfinar en redan genial produkt. Jag tycker dock att de kunde förfinat den ännu lite mer, speciellt när priset är så pass högt att förväntningarna blir därefter. Att då ännu en gång lägga tummarna på de tunna sladdriga styrspakarna drar ner hela upplevelsen lite grann. Många spelar bara med konsolen i dockat läge vilket tar bort batteritidsaspekten men jag anser att Switch-konsolerna räknas som bärbara och då tycker jag att man krämar på med batteritid och kanske lägger mindre tid på att utveckla ett nytt stöd när Oled-varianten redan har ett utomordentligt bra sådant.

Avslutningsvis så tycker jag ändå att Nintendo har lyckats väldigt bra med uppföljaren till en av de mest framgångsrika konsolerna i spelhistorien. Prestandan finns absolut där, Nintendo har spelen som säljer och framförallt har de en genial hårdvara att luta sig mot.

Hitta fler bra deals här »

Written by: Roger Nilsson