Paranautical Activity är ett retrodoftande shooterspel som tycks ha inspirerats av Minecraft. Doom och Quake är ett par spel Paranautical Activity påminner om.

Paranautical Activity är ett indiespel utvecklad av Code Avarice och Digerati. Spelet är vidare ett ”first-person shooter”-spel (FPS). Detta innebär att man ser världen från samma vinkel som man själv ser omvärlden. Spelet påminner mycket om äldre spel som Doom och Quake, då man springer runt i lagerlokaler och försöker överleva så länge som möjligt. Men det skiljer från dessa nämnda spel, då valet av banor sker slumpmässigt. Det enda som spelare kan påverka är vilka vapen man vill använda. Det finns från start fyra olika vapenuppsättningar att välja mellan.

Spelet har släppts i flera omgångar. Det släpptes först 2014/2015 till Microsoft Windows, 2015 till PS4 och PS Vita samt i mars/april 2016 till Wii U och Xbox One. Jag har enbart spelat Paranautical Activity till Wii U och kan inte göra några jämförelser mellan hur kontroll, gameplay och andra liknade saker skiljer sig mellan plattformarna. Men det jag kan säga att jag tycker att kontrollerna fungerade riktigt väl. Det fanns ett väldigt flyt i dem och jag fann dem väldigt enkla att lära sig. Med detta sagt så är detta inte ett enkelt spel och jag dör fler gånger än jag vill erkänna. Men detta känns inte som ett misslyckande utan snarare en möjlighet att finjustera spelandet så att man inte dör fullt så snabbt. En fördel med spelet är att trots att det är ett FPS-spel så är det inte blodig och rått. Det är ett spel som går att spela med barn som befinner sig i yngre tonåren.

Jag har en väldigt trevlig spelupplevelse när jag spelar Paranautical Activity. Både på grund av den tidigare välfungerande kontrollen och spelmekaniken. Men jag uppskattar även spelet på grund av dess unika utseende. Inte för att retrobetonade spel är så ovanliga i dessa tider. Men jag tycker att Paranautical Activity lyckas göra något unikt. Spelet påminner mig grafiskt om Minecraft med sina fyrkanter men också hur spelstilen generellt är uppbyggd med sin egna unika touch. Jag har inte spelat så många FPS-spel från eller under denna period. Men kan tänka mig att man som van spelare kommer att känna igen sig andra FPS-spel från perioden.

Jag uppskattar även det slumpmässiga i spelet. Det gör att varje omgång känns ny och man tvingas tänka om. Samtidigt som man känner att det finns ett antal gemensamma drag hela tiden. Eller kanske mera korrekt sagt, man börjar känna till de olika banorna. Jag uppskattar även att spelet lyckas hålla en bra balans mellan en hög svårighetsgrad och känslan av att detta klarar jag av. Det blir tråkigt i längden om man upplever att svårighetsgraden inte matchar ens inlärningskurva. Detta innebär dock inte att jag överlever speciellt länge, men snarare att jag lär mig något nytt varje gång. Sen får vi inte glömma bort den trevliga musiken, den gör ännu mer att spelet andas retro i en ny kostym.

Varför ska man köpa spelet just till WiiU då? Detta är lite svårare för mig att svara på men för mig kändes spelet perfekt till Wii U då det är en utmaning men samtidigt inte för rått eller blodigt. Det känns väl anpassat för den målgruppen. Sen är jag som jag är och jag är en konsolspelare samt i första hand Nintendos konsoler. Så för mig var valet självklart.

En sak som jag saknade i Paranautical Activity var att det enbart finns möjlighet till singleplayer. Detta är ett spel som jag tror hade kunnat gynnas av en multiplayerfunktion. Och detta kommer från mig – singleplayern nummer ett.

Som avrundning kan jag säga att Paranautical Activity är ett väldigt trevligt och utmanade spel som jag upplever är värt att införskaffa. Speciellt för spelaren som gillar retroaktiga FPS-spel.

Written by: Linda Brorsson