Som namnet antyder är det grottforskning som gäller i Pokémon Super Mystery Dungeon. Grotta efter grotta genomsöks och rensas på fiender.

Pokémon Super Mystery Dungeon är det senaste sidosläppet i Pokémon-serien. Spelet är utvecklat av Spike Chunsoft och publicerad The Pokémon Company för Nintendo 3DS. Spelet släpptes i september 2015 i Japan, oktober 2015 i Nordamerika och i februari 2016 i Europa och Australien.

Spelet tillhör inte själva huvudserien och skiljer därför från de vanliga Pokémon-spelen. Spelet kan sägas tillhöra rollspelsundergruppen roguelike. Detta innebär spelet består främst av dungeons eller grottor där de flesta om inte alla strider och utforskning äger rum. Man kan jämföra detta mot öppna världar-spel, där spelaren kan röra sig fritt över hela världen och striderna äger rum i miljön där man befinner sig. Medan i ett grottbaserat spel så äger de främst rum i grottliknande miljöer. Nu ska man inte luras och tänka att sig att detta spel äger rum i mörka, grå, våta och slemmiga grottor. Det är långt från sanningen. Vi talar trots allt om ett Pokémon-spel. Spelet är färgglatt och väldigt sött. Grafiken och designen tycker jag i de flesta fall känns väl anpassad till Pokémon-serien generellt. Nu kanske jag tillägga att jag inte är en stor kännare av Pokémon och jag kanske missar något som den kunniga ser. Men som ett barn av 90-talet så har jag sett lite av tv-serierna samt spelat några av de tidigare spelen och uppfattar att både historien och bildspråket uppfyller mina förväntningar.

Men det finns ett ställe gällande designen som jag uppfattar att utvecklarna gjort lite missar. Dungeons tenderar alltid att upplevas som repetitiva, man gör ofta samma sak om och om igen. Detta är för många tjusningen med spelgenren. Man får ägna sig åt att levla och samla ihop föremål. Men för egen del räcker detta inte riktigt. Jag vill gärna även titta på olika miljöer när jag spelar. Jag uppskattar när strider och områden följer ett mönster men i Pokémon Super Mystery Dungeon tenderar det att bli tråkigt. Mycket för att alla grottsystem ser likadana ut. Din karta är svart och sen är det ”korridorer” som ska följas tills man hittat en trappa som leder nivån antingen upp, ner eller ut. Sen tycker jag personligen att det blir lite meningslöst att leta efter trappor även om jag inser det logiska att använda sig av trappor som färdmedel mellan våningarna.

Ett liknade problem tycker jag finns i gameplayet. Kontrollerna funkar relativt väl och man lär sig deras funktioner lätt. Men jag tycker att ens Pokémon ofta är svårstyrd. Jag hamnar ofta där jag inte vill och sen kände jag relativt ofta med att min ”hjälp”- Pokémon levde sitt eget liv. Detta är inget problem bara för detta spel utan ofta ett problem när man spelar med flera figurer på detta sätt. Men däremot så kände jag ibland att jag hade tänkt slåss mot en Pokémon för att sen hamna snett på grund den dåliga kontrollen och innan jag hunnit vända mig så hade min Sidekick vunnit striden. Detta kom att bli ett störande moment med tiden.

Historien då? Den handlar om ett en människa som har blivit en Pokémon, din huvudkaraktär, som kraschlandat på planeten och har tappat minnet. Men din Pokémon är inte ensam utan jagas av rymdvarelser. Efter lite om och men så träffar man på en Pokémon som misstar en för ett Pokémon-barn och tar hem en till sin by. Här startar sen äventyren på allvar. Man möter även sin sidekick här. Både huvudkaraktären och sidekicken får man efter att ha gjort ett ”personlighetstest”. Jag kom dock att välja två helt andra Pokémons än vad testet valde ut till mig. Som jag nämnde tidigare är jag inte en expert på Pokémons men jag tyckte att historien var söt och känslomässigt trogen till serien som helhet. Men samtidigt upplevde jag aldrig att den fick mig så involverade i sig att jag ville slutföra spelet.

Sammafattningsvis då? Jag har delade känslor angående spelet. Å ena sidan är det ett väldigt sött spel som jag tror att Pokémon-fanet skulle uppskatta. Men å andra sidan, det är rätt tråkigt spel. Jag kan inte ljuga för er. Detta är spel som kommer mer eller mindre bli stående i min hylla och samla damm. Jag är inte ett tillräckligt stort Pokémon-fan för att spela om det och spelet är även för repetitivt för att jag ska vilja spela det igen.

Written by: Linda Brorsson