Välkommen till dockteater. Det är en mörk teater där den onde månbjörnkungen förslavat alla i sitt rike. Den huvudlöse pojken Kutaro är rikets sista chans.

En björn har tagit över mångudinnans rike och utnämnt sig själv till kung. Han intar mångudinnans slott och slår sönder den vita månstenen. Skärvorna delar han ut till sina generaler, däribland en gigantisk tiger och en slug råtta. Månbjörnkungen förslavar alla i sitt rike och mängder av barnsjälar fängslas. Givetvis måste du befria dessa själar och återerövra månskärvorna för att slutligen stå öga mot öga med månbjörnkungen.

Månbjörnkungen förvandlar den lille pojken Kutaro till en trädocka. Dessutom slår han av huvudet på Kutaro, men pojken ger sig inte utan blir istället rikets sista hopp. Kutaro kan dock inte överleva utan något huvud. För att överleva tvingas han vara finurlig och använda alla möjliga saker som huvud. Vad sägs om en hamburgare, en spindel eller en banan? Det finns nya huvuden på varje bana och vissa kan vara en utmaning att hitta.

Kutaro bär med sig max tre huvuden samtidigt. Ganska ofta tappar Kutaro sitt huvud och då gäller det att kuta efter det. Får man inte snabbt tag i huvudet så försvinner det för gott och när alla tre huvuden är borta förlorar man ett liv. Det finns dock gott om liv att vinna om man samlar ädelstenar. Då behöver man aldrig riskera game over. Om man trycker nedåt på styrkorset så dansar Kutaro eller utför någon annan skojig ritual. Huvudritualerna används på några ställen och då gäller det att man har rätt huvud så att man kan utföra den ritual som eftersöks. Detta ger Kutaro någon form av belöning. Det kan exempelvis vara att man får spela på ett lyckohjul eller att man får någon fördel i strider. Tyvärr har utvecklarna missat en jättechans här. Man använder nämligen huvudritualerna alltför sparsamt. Det hade varit roligt om de använts flitigare.

Puppeteer är ett mycket originellt plattformsspel där man rör sig helt och hållet i två dimensioner. Det är speciellt den snygga och grovhuggna 3D-grafiken och storyn som sticker ut. Dockteatervärlden är verkligen speciell och det växlas snabbt mellan olika scener. Det är riktigt läckert gjort och med hjälp av bland annat en berättarröst och åskådarapplåder får man verkligen känslan av att det är en riktig dockteater.

Jag fängslades till en början av storyn som verkligen berättas på ett utförligt sätt med mängder av filmklipp och dialoger. Tyvärr blev det efter ett tags spelande alldeles för mycket prat och jag kände att jag gärna ville hoppa över en del filmscener. Det pladdras precis hela. Dialogen är emellertid riktigt komisk och den balanserar ofta på gränsen till att flippa ut helt och hållet vilket lockar till en hel del skratt. Ett exempel är när herr och fru träd pratar. Han tycker att frugan är för tjock medan hon tycker att han luktar illa. Storyn är emellertid ganska mörk och på några ställen kan den vara skrämmande för yngre barn, därav att spelet fått en tolvårsgräns av PEGI.

Tidigt i spelet får Kutaro en magisk sax vid namn Calibrus som blir hans viktigaste ägodel. Med hjälp av den kan han flyga. Att flyga är kanske att ta i, men han kan klippa sig igenom allt möjligt däribland löv och spindelväv. Det känns alltså som om Kutaro flyger så länge det finns något att klippa i. Det var riktigt kul i början att använda saxen, men efter ett par timmars spelande var jag lite mörbultad i pekfingret efter allt hamrande på fyrkantsknappen. Ibland måste man verkligen trycka jättesnabbt för att kunna klippa tillräckligt fort.

Utöver saxen är Puppeteer inte något speciellt originellt spel rent spelteknisk utan mycket känns igen från andra spel inom genren. Att hoppa mellan plattformar, kasta bomber och lösa enklare problem har vi sett i mängder av plattformsspel. Bosstriderna är emellertid storslagna där man måste klura ut fiendens svaga punkter och sedan fajtas i flera steg. Här gäller det bland annat att använda bomber och Calibrus flitigt samt att undvika fiendens attacker.

Man styr inte enbart Kutaro utan även en flygande kompis till honom. Den fungerar som Kutaros högra hand eller sidekick. I den första akten är det en katt och i andra en liten flicka. Man styr denne med höger styrkors, men tyvärr är styrningen ganska oprecis och det räcker med ett litet utslag på styrspaken för att kompisen ska missa målet man siktat in sig på. Med Kutaros högra hand interagerar man på olika sätt med omgivningen såsom att leta rätt på gömda saker och frita fastkedjade barn.

Man kan även spela två samtidigt och då styr den andra spelaren Kutaros hjälpreda. Det är tyvärr tråkigt att vara spelare nummer två då man inte har så mycket att göra. Hjälpredan kan dock vara till stor hjälp i bland annat bosstrider då man kan påverka dessa på olika sätt med Kutaros högra hand. Ett exempel är när man strider med en gigantisk tiger. Om katten flyger på tigerns ena tass så börjar tigern fäktas efter katten istället för att attackera Kutaro.

Puppeteer är ett fascinerande spel som främst passar barn i yngre tonåren. Även om mycket av plattformshoppandet setts i andra spel så ger saxen, berättarstilen, komiken samt den grafiska presentation en speciell twist åt Puppeteer som är svår att beskriva utan bör testas. En extra eloge till utgivarna för att ni bemödat er med att översätta spelet till svenska. Man har gjort ett gediget jobb då dialogen är mycket omfattande.

Written by: Mats Ernofsson