Rage är ett spel som många har längtat efter under en lång tid. Framför allt eftersom det utvecklats av inga mindre än de legendariska id Software (som står bakom Wolfenstein 3D, Doom och Quake).

Spelet utspelar sig i en post-apokalyptisk framtid där världen som vi känner den gått under då meteoren Apophis slog ned 23 augusti 2029. Huvudpersonen i Rage är en soldat som deltagit i the Eden Project, ett projekt som innebar att man frös ned hundratals personer i kapslar innan meteoren slog ned så att de skulle kunna väckas upp när katastrofen lagt sig och återbefolka jorden. När spelets huvudperson vaknar upptäcker han dock att den ödemark han famlar ut i när vaknar ur sin långa sömn är fylld med olika klaner av överlevare. Somliga är fredligt inställda, andra är förvildade, grymma och på gränsen till galenskap. Nya samhällen har spirat kring vattenreservoarer, gamla städer och till och med racingbanor. Huvudpersonen blir snart indragen i denna ödemarks intriger och snart befinner han sig på kollisionskurs med flertalet av dess fientliga invånare.

Ganska så snabbt slås man av hur snyggt Rage är. Mängden av detaljer är imponerande och världen upplevs oerhört skarp på ett sätt man sällan ser i ett TV-spel. Det mest imponerande är dock inte den rent tekniska grafiken utan designen. Ödemarkens invånare kommer verkligen till liv med stämningsfulla dräkter och välanimerade ansiktsuttryck som ytterligare förstärks av de skickliga röstskådespelarna som anlitats.

Rage är en genreblandning av rollspel och first-person-shooter (FPS, den genre som id Software faktiskt uppfann). Rollspelselementen är dock ganska nedtonade, man har till exempel inga färdigheter och man samlar inga erfarenhetspoäng. Däremot är spelvärlden uppbyggd kring några centrala knytpunkter, städer och byar, dit spelaren går för att köpa vapen, reparera sin bil och få nya uppdrag.

Det som är mest innovativt vad gäller Rage:s spelupplägg är bilkörningen. Eftersom ödemarken är så pass vidsträckt krävs det att man har ett mullrande vrålåk att ta sig fram i och det tar inte lång tid innan man finner sig med foten på en ökenbuggys gaspedal. Bilåkningens främsta funktion är att förflytta spelaren från städerna där man får uppdrag till de olika banorna. På vägen blir man allt som oftast anfallen av blodtörstiga marodörer och tvingas använda sitt fordons inbyggda miniguns eller raketgevär. Om man vill uppgradera sin bil med nya motorer, vapen, däck etc. kan man delta i något av de många race som erbjuds. Vinsterna består alltid av en speciell sorts valuta som man köper biluppgraderingar med. Kontrollerna känns riktigt sköna och det är förvånansvärt underhållande att åka omkring i sitt fordon med ökendammet yrande om sig. Bilkörningsmomenten hade dock gärna fått ta lite mer plats i spelet och svårighetsgraden i racen är försvinnande låg.

Det är förstås först när man får hala fram sin automatkarbin eller kaxiga shotgun som Rage verkligen kommer till sin rätt. Banorna är explosiva med högt tempo och även på medelsvårihetsgraden är Rage riktigt utmanande. Till skillnad från de flesta FPS-spel som släpps idag finns det inget Gears of War-inspirerat sätt att ta betäckning. Man kan inte sitta och trycka bakom lådor och låga murar utan tvingas ständigt att se fienden i vitögat i äkta Quake-stil. Även om upplägget är lite gammalmodigt är det ändå en härlig och explosiv tillbakablick på hur FPS-genren såg ut för några år sedan. Självklart är AI:n betydligt mer avancerad och man blir ofta skrämd av hur skickligt ens fiender tar sig fram emot en. De klättrar på väggar, slänger sig ut från avsatser och går armgång i stänger som hänger från taket. De fiender som föredrar närstrid har dessutom inga problem med att undvika ens gevärskulor genom smidiga rullningar och väjningar.

Till sin hjälp i striderna har man nio olika vapen, vilket känns lite snålt. Som tur är har varje vapen flera olika ammunitionstyper vilket ökar variationen lite och till vissa finns även uppgraderingar som man kan köpa eller hitta. Det roligaste och mest nytänkande vapnet är wingsticks, en sorts korsformad boomerang som dödar de flesta obepansrade fiender med en träff och som sedan landar fint i handen på en efteråt.

Bethesda Softworks är företaget som står för utgivningen av spelet. De kom senast ut med Fallout 3 och Fallout 3: New Vegas. Självklart dras det många paralleller till dessa spel och här och var kan man till och med finna bobble-head-figurer i Vault Tec-dräkt. Ytterligare flirt med genrebrodern Fallout består av Rage:s tillverkningssystem. Spridda över banorna är ett myller av kugghjul, sladdar, sprängämnen, muttrar, lådor etc. som kan användas för att tillverka en mängd olika föremål. Allt från bandage till intelligenta små robotar som följer med en kan skapas och man finner kontinuerligt mer och mer avancerade ritningar.

Störst fokus läggs på kampanjen men det finns även möjlighet att spela över internet och tillsammans med en kompis i split-screen. Förvånande nog finns det inte något deathmatch-läge som man skulle ha kunnat förvänta sig av ett id Software-spel. Istället spelar man antingen mot fyra motståndare online i ett racingläge där man även är utrustad med diverse vapen eller så samarbetar man med en kompis mot AI-fiender. De båda lägena är inte särskilt utvecklade men erbjuder ändå några timmars extra underhållning när kampanjen är avklarad.

Tyvärr är Rage ett väldigt kort spel. Handlingen drar liksom aldrig igång och de mål man kämpar för är alltid väldigt kortsiktiga och leder sällan vidare till något nytt. Det är verkligen inte storyn som får en att vilja fortsätta spela Rage. Istället är det den vackert återgivna spelvärlden, de fantasifulla karaktärerna och de explosiva actionsekvenserna. Rage vilar framför allt på gamla beprövade knep men det fungerar förhållandevis bra och hade det bara räckt några timmar längre och haft en djupare, mer engagerande handling hade detta varit ett riktigt kanonspel.

Written by: Ola Lundin