Dimma, stormväder och zombieliknande fiender. En ny del av skräckserien Silent Hill är här. Når Downpour upp till höjderna från de tidiga Silent Hill-spelen?

De tidiga Silent Hill-spelen kan närmast betraktas som kult vid det här laget. Speciellt omtyckta blev Silent Hill 2 och 3. De senare delarna av spelserien har inte nått samma framgångar. Det kanske beror en hel del på att den ursprungliga utvecklaren bakom Silent Hill inte finns kvar utan att man bytt utvecklare vid ett flertal tillfällen. Silent Hill: Downpour har utvecklats av Vatra Games och de har gjort sin egen tolkning av Silent Hill och vad som försiggår i denna skräckinjagande stad.

Du spelar som Murphy Pendleton som överlevt en busskrasch. Han ska flyttas från ett fängelse till ett annat när bussen han färdas i åker rakt ner i ett stup som bildats när vägen raserats av ett oväder. Är han den enda som överlevt? Till en början är Murphy en ganska anonym person men man anar att allt kanske inte står rätt till gällande fängslandet av honom. Allt eftersom man spelar får man dock lite återblickar som ger ledtrådar till vad som hänt honom. Dessa ledtrådar är välkomna och skapar en bra atmosfär runt allt annat mystiskt som hänt.

Att allt inte står rätt till i Silent Hill blir snart uppenbart. Staden är näst intill öde från människor och de personer Murphy stöter uppträder mycket underligt. Silent Hill är en spökstad befolkad av skrämmande, zombieliknande varelser. De ger sig gärna ut när det är oväder så då kan det vara bra att ta skydd inomhus.

Striderna med monstervarelserna är inte speciellt roliga. Kontrollen är minst sagt undermålig och det är en plåga att fightas. Kontrollen reagerar trögt på kommandon och att blocka fientliga slag fungerar bara halvbra. Sedan finns det ganska lite ammunition till vapnen så om man vill strida så blir det ofta i närstrid. Ett alternativ är dock att försöka undvika striderna helt och hållet.

Det finns en sak som Vatra Games lyckats riktigt bra med i närstriderna och det är föremålen som används som vapen. Man kan plocka upp mängder av olika föremål att slåss med, såsom stenar, krattor, yxor, pinnar och knivar. Hållbarheten och effekten av de olika vapnen är mycket varierande. Att slåss med en pinne är exempelvis inte speciellt effektivt och den går dessutom snabbt sönder och då står man där med bara knytnävarna.

Fienden ser ofta ut som zombies hämtade från en B-film men det finns några häftiga monster. Bland dessa finns exempelvis en docka vars skuggor slåss mot dig. Man måste sätta på UV-ljus i sin ficklampa för att kunna se skuggorna och de kan rätt som det är attackera bakifrån utan att man ser dem. Det är riktigt läskigt.

För övrigt tycker jag inte att lyckats fullt ut med den detalj som verkligen särskiljer spel ur genren survival horror – skräckelementet. Visst, miljön är ganska kuslig, men det var på ganska få ställen som jag verkligen blev rädd.

Silent Hill blir lite vad man gör det till. Antingen kan man köra på och försöka ta sig igenom spelet genom att bara lösa huvuduppdragen eller också kan man gå på upptäcktsfärd i staden. Gör man det så hittar man dels några sidouppdrag och dels får man mer information om vad som egentligen hänt i Silent Hill.

Jag är besviken på Silent Hill: Downpour. Spelet får enbart godkänt i betyg, inte mer. En orsak är det frustrerande stridssystemet. En annan är att spelet faktiskt blir lite långtråkigt i längden då variationen inte är den bästa. Det hjälper inte att ljudet är på topp när miljön för övrigt inte är tillräckligt skrämmande. Det finns dock stor potential i Silent Hill: Downpour. Spelet hade kunnat bli ett riktigt, riktigt bra skräckspel om man bara tagit vara på och utvecklat spelets styrkor.

Written by: Mats Ernofsson