Silent Hill del 2 och del 3 är två hyllade spel som nu restaurerats och återutgetts så att en ny generation gamers ska få möjligheten att bli rejält uppskrämda.

När Konami släppte sin HD-samling med Metal Gear Solid-spel tidigare i år var recensionskåren inte odelat positiv. Avsaknad av den första titeln liksom att vissa delar inte vann något på en överföring till HD-formatet, snarare tvärtom, gjorde att man kunde känna en viss besvikelse. När man nu för nästa serie genom HD-maskinen försvinner ännu mer av det positiva. Silent Hill: HD Collection har ännu mer att förlora än att vinna på HD-formatet och det visar sig också i slutresultatet.

Precis som med Metal Gear Solid-samlingen jag recenserade för ett tag sedan så saknas den första titeln. Silent Hill debuterade som bekant på Sonys första Playstationkonsol och även om Silent Hill-spelen inte har lika många referenser till varandra som Konamis smygarserie så saknar jag det första spelet av mer historiska skäl. En anledning till att det inte är med kan vara att det förmodligen är dyrare att föra över det första spelet till HD-formatet jämfört med PS2-titlarna. Man hade någon sådan ursäkt för att utelämna det första Metal Gear Solid-spelet från den samlingen.

Ett alternativ hade varit att plocka med Shattered Memories istället. Det spelet är en slags nyversion av det första och med tanke på hur sent det kom till Playstation 2 så är det nog rätt få som spelat det. Å andra sidan finns det redan på PSN så det kanske spricker av rättighetsskäl. Men det är inte bara det första spelet som saknas här. Samma sak gäller för del fyra i serien samt ”prequel”-titeln 0rigins. Det är inte mycket till samling när man bara får två titlar, även när det är två av de bästa i serien.

Jag inser att HD är framtiden, innan nästa tekniska genombrott kommer, men i mina ögon tillhör Silent Hill-serien de spel som tjänar minst på förbättrad grafik och upplösning. De två första spelen tjänade massor på den grovkorniga grafiken. Det är mycket otäckare att se något men ha svårt att urskilja det, än att på långt håll se vad det är som kommer emot en. Med det sagt finns det förstås mer än bara det direkt visuella som skapar skräck och rädsla i Silent Hill-serien. På det stora hela är Silent Hill 2 bättre, större och otäckare än sin föregångare så på det viset har man gjort rätt val till den här samlingen. Tyvärr är titeln som helhet sämre än originalet på grund av de förändringar man gjort när man skickat det genom HD-maskinen.

Positivt är att det är specialversionen av Silent Hill 2, Inner Fears Director’s cut, som man använt sig av. Det innebär bland annat att man får med extraäventyret Born From a Wish samt ytterligare ett alternativt slut till huvudspelet. Helt klart är att Silent Hill 2 fortfarande är ett utropstecken i genren ”överlevnadsskräck”. Silent Hill 3 når inte riktigt upp till de två första spelen i serien men är absolut ingen dålig uppföljare. Sammantaget är det en bra samling för den skräckspelssugne, dock med viss tveksamhet om detta verkligen kan kallas för en samling.

Precis som med Metal Gear Solid-samlingen innebär budgetpriset (under 300 kronor) att man får riktigt mycket bra spel för pengarna och på så sätt blir betyget ganska bra. Å andra sidan kan man komma över PS2-originalen för ungefär samma pris, om inte något lägre, och då får man i mitt tycke ännu mer skräck för pengarna. Vilket man väljer är förstås en smaksak men för att få ett bättre betyg från den här recensenten hade man därför behövt inkludera minst ett spel till i serien. För ett toppbetyg hade jag dessutom velat se en bättre överföring till HD-formatet.

Written by: Mats Ernofsson