Släng dig ut från höga klippor och dyk ner mellan trånga klippassager. Detta bara iklädd en vingdräkt som ger dig små vingar mellan armarna. Vågar du? Eller fegar du ur?

Fallskärmshoppning med flygning med vingdräkt är verkligen ingen sport för fegisar. Jag skulle aldrig våga kasta mig ner i Grand Canyon, ut från höga berg eller andra respektingivande klippor och flyga helt fritt med enbart kroppen och minimala vingar mellan kropp och armar. Åtminstone inte förrän nu. Fast jag fuskar en hel del och använder spelet Skydive: Proximity Flight. Därmed slipper jag riskera att slå ihjäl mig och kan krascha hur mycket som helst utan att få en skråma på kroppen.

Oavsett vilket spelläge du väljer kommer du att ställas inför tuffa banor med fantastiska vyer och hisnande, våghalsiga flygturer. I utmaningsläget får du olika utmaningar som ökar i svårighetsgrad. I de första banorna flyger man bara genom ringar och det är jättelätt. Därefter introduceras olika trick, störtdykningar och än mer våghalsiga flygningar. Till en början är det lätt, men efter ett tag blir vissa uppdrag ruskigt svåra. Tyvärr får man nästan inga tips vilket gör att man måste experimentera sig fram. Jag höll på jättelänge med en bana där jag skulle flyga nio kilometer. Det hade varit jättebra om jag fått lite tips om hur jag skulle kunna flyga längre. Om man misslyckas med en bana så kan man inte fortsätta eftersom man måste klara banan för att låsa upp nästa.

Det finns inte speciellt många typer av trick vilket gör själva trickdelen enformig. Man kan snurra runt i luften och göra volter, men det är i princip allt. Flyg gärna nära klipporna och gör trick där. Det ger nämligen än mer poäng att vara våghalsig. Till sist ska du veckla ut fallskärmen och landa. Fast, medan själva flygturen är bra gjord och kul så har utvecklarna, Gaijin Entertainment, inte lagt ner samma resurser på landningen vilket är synd. Det räcker faktiskt med att trycka på en knapp (X på PS3) efter man vecklat ut fallskärmen för att få en godkänd landning. Detta även om man är på att krascha rakt in i en bergvägg vilket är lite märkligt.

Gaijin Entertainment har emellertid lagt mycket kraft på att skapa alternativa styrmetoder. Jag gillade mest att använda vänster styrspak. Det går dessutom att använda kontrollens rörelsekänsliga gyromekanismer och luta den åt olika håll. Det funkar också bra, men styrningen var inte lika precis som med styrspaken vilket gjorde det betydligt knivigare att klara trånga passager. Slutligen kan du även använda två Movekontroller (Kinect på Xbox 360, fast det har jag inte testat). Då simulerar man själva flygningen med olika armrörelser. Det funkade skapligt, men än en gång så var styrspaken bättre.

Det roligaste spelläget är ”adrenaline race”. Tyvärr finns det bara fyra banor och man kan inte tävla mot kompisar vare sig lokalt eller online. Man får nöja sig med att jämföra sina resultat via topplistor. Man tävlar mot tre datoriserade motståndare i mycket tajta banor där marginalerna verkligen inte är stora. Minsta fel och man riskerar att krascha in i en klippvägg. Det är faktiskt väldigt skönt att man lagt in en ”fuskfunktion” i form av att man när som helst kan spola tillbaka korta sträckor av banan. På så sätt kan fortsätta trots att man kraschat eller till och med helt undvika en förestående krasch. Trots denna funktion är ”adrenaline race” verkligen utmanande. Utan återspolningsfunktionen hade ”adrenaline race” antagligen blivit näst intill omöjligt svårt.

Man måste vinna ett race för att låsa upp nästa bana och för att lyckas med det måste man använda någon av de snabbaste av de 14 spelbara karaktärerna. Helst ska man spela med någon av de tre licensierade fallskärmshopparna Andrey Karr, Halvor Angvik eller Joakim Sommer. Dessa våghalsar låses upp genom att klara olika delar av utmaningsläget.

”Freestyle” är ett mycket flexibelt spelläge där man inte bara kan välja var på jorden man vill riskera sitt liv utan bland annat även när på dygnet man ska hoppa och vilket väder som ska råda. Så här flyger man inte enbart i dagsljus med perfekt väder. Man kan exempelvis hoppa ut i ett dimmigt landskap eller i regn. Eller varför inte välja att hoppa i ett underbart vackert landskap dränkt i sken från en sol på väg nedåt. Man får poäng precis som i utmaningsläget för exempelvis trick, störtdykningar och framför allt för våghalsiga flygningar och trick nära klippor. Beroende på hur bra man spelat får man olika antal stjärnor och även här kan man jämföra sitt resultat med sina kompisar via topplistor.

Slutligen kan man även skapa egna utmaningar och skicka till sina kompisar, men det har jag inte testat. Jag känner nämligen ingen som har Skydive: Proximity Flight.

Jag bör givetvis även nämna grafiken. Landskapen är stundtals väldigt snygga. Det är verkligen en skön känsla att flyga runt i schweiziska landskap med snöklädda bergstoppar, framför allt i solnedgången. Om man sätter sig framför en TV med 3D blir upplevelsen än mäktigare. Vissa texturer är dock lite fattiga vilket bland annat gör att ökenlandskapet i Death Valley är trist.

Som helhet är Skydive: Proximity Flight ett kul spel, men jag vet inte hur bra det är som simulator. Spelet känns mer som ett arkadspel där en hel del av verkligheten fått stryka på foten, men det är ingen nackdel. Istället ger det lite mer action åt spelet. Skydive: Proximity Flight är som roligast som racingspel genom trånga kanjoner. Synd att det inte finns för få banor, speciellt i ”adrenaline race”, och att multiplayerspel saknas. Det magra innehållet gör att priset (180:- idag) känns lite för högt.

Skydive: Proximity Flight kan laddas ner från Playstation Network (PS3) respektive Xbox Live Arcade (Xbox 360).

Written by: Mats Ernofsson