Livet som krypskytt är hårt. Minsta lilla misstag kan innebära att du riskerar såväl ditt som dina medsoldaters liv. Klarar du det?

Min första stund med Sniper: Ghost Warrior 2 var inte den bästa. Först behövdes en uppdatering av själva spelet (det behövdes på mitt promoex., men du som köper spelet slipper förhoppningsvis detta) som tog tjugo minuter. Sedan skulle speldata installeras vilket tog ytterligare en kvart. När jag väl lyckats starta spelet så blev jag däremot betydligt gladare då det visade sig vara kul att spela.

Huvudpersonen är en amerikansk soldat som tillsammans med en medsoldat i första uppdraget släpptes ner i en tät djungel någonstans i Filippinerna. Vårt uppdrag var att slå ut en buse som hade någon form av biologiskt vapen. Förutom Filippinerna fanns ytterligare två uppdrag baserade i Bosnien och Tibet. Bäst gillade jag uppdraget i det forna Jugoslavien där man i ett sönderbombat Sarajevo bland annat fick bevittna ett massmord. Det var visserligen inte speciellt trevligt, men det visade ändå på den grymhet som fanns i detta krig och uppdraget kändes mer levande tack vare att kriget verkligen har funnits på riktigt.

Som krypskytt är det av största vikt att du tar dig fram obemärkt och helst eliminerar fienden utan att bli upptäckt. Spelet hade en hyfsat bra blandning mellan olika smygarmoment och rent krypskytte. Ibland var det menlöst att ta sig an fienden då man lätt blev upptäckt vilket ofta innebar en säker död då det inte var lätt att besegra fiender när de väl sett dig. Närstrider var nämligen inte min soldats starka sida och ofta behövdes det inte så många träffar från fienden för att jag skulle dö. Istället gällde det då att smyga sig förbi obemärkt, eller att enbart eliminera vissa av fienderna. Smygarmomentet fungerade riktigt bra och det gick att obemärkt smyga sig upp bakom vissa vakter och undanröja dem. Eller så använde man krypskyttegeväret eller pistolen för att röja dem ur vägen på det sättet istället.

I andra uppdrag kom krypskyttegeväret väl till pass. Det var exempelvis när man låg uppe i en byggnad och gav eldunderstöd åt ett gäng soldater. Då gällde det att skjuta vakter och andra fiender på distans. Vissa mål var riktigt svåra. Om målen var på riktigt långt håll fick man ofta ta ett djupt andetag för att andningen inte skulle störa siktet.

Avståndet och till viss mån vinden påverkade kulan vilket gjorde att man inte kunde sikta i mittkorset utan var tvungen att justera för dessa premisser. På de enklare svårighetsgraderna var emellertid siktet redan justerat, i form av en röd punkt, för såväl avstånd som vind. På den tuffaste av de tre svårighetsgraderna finns inte denna röda punkt utan du måste själv justera siktet.

Jag har stundtals haft riktigt kul när jag spelat Sniper: Ghost Warrior 2. Samtidigt har jag stundom blivit riktigt irriterad och frustrerad på spelet. Det fanns bland annat en mängd buggar som gjorde livet surt för mig. På ett ställe fastnade jag och var tvungen att starta om från senaste kontrollpunkten. Ibland försvann ljudet på talet från medsoldater. Det var bar två buggar, men spelet kryllade av dem.

Ett annat irritationsmoment var att det var olika långt mellan vissa kontrollpunkterna. Ibland fick man spela om ganska långa sekvenser när man dött vilket definitivt inte var kul. Speciellt störande var det när man var tvungen att se vissa animerade sekvenser om och om igen.

En annan svaghet var fiendens artificiella intelligens (AI). Den varierade kraftigt. Ibland var fienden nästan omänskligt svåra medan de på andra ställen var riktigt dumma. Priset slogs på ett ställe där jag genom att skjuta en fiende fick liket som lockbete. Tre andra idioter stod i en ring och bara tittade på den skjutne utan att bry sig om att jag smög mig förbi dem.

Så har vi flerspelarläget. Det verkar mest vara inslängt för att det ska finnas möjligheter att spela tillsammans över internet. Det finns nämligen bara ett spelläge – Team Deathmatch – samt två kartor. Multiplayer är därför klart undermåligt.

Sammanfattningsvis är jag mycket kluven inför Sniper: Ghost Warrior 2. Samtidigt som jag haft kul har jag blivit otroligt irriterad på spelet. Min kluvenhet speglar faktiskt även hur splittrad kritikerkåren är. Betygen som den amerikanska sajten Gamerankings har samlat in varierar mellan 30 och 70%. Jag ger spelet en sexa i betyg då det trots allt var kul att spela.

Written by: Mats Ernofsson