Kapten Walker och hans grupp skickas till Dubai för att rädda amerikanska soldater som fastnat i en förödande sandstorm. Snart visar sig saker och ting inte vara som det först verkar.

Dubai har drabbats av en enorm sandstorm som ödelagt staden. Den grupp amerikanska soldater, ledd av överste Konrad, som skickades till Dubai fastnade även den i sandstormen. Det har nu kommit livstecken från Konrad varvid en räddningsstyrka om tre man skickas dit. Denna lilla styrka leds av kapten Walker, en soldat som sedan tidigare arbetat tillsammans med Konrad. Det visar sig snart att ingenting gott kan hända i Dubai City utan allt tycks vara ont och hemskt. Ett inbördeskrig verkar råda och civilbefolkningen har drabbats på ett oerhört grymt sätt. På sina ställen har befolkningen bränts till döds och ibland hänger det till och med civila från lyktstolpar och annat. Vem står bakom grymheterna och är din spelkaraktär, Walker, verkligen rätt man att reda ut allt?

Walker och hans grupp soldater är verkligen inte några sympatiska helylleskillar utan språket sinsemellan är verkligen rått. Ibland blev dialogerna till och med pinsamma på grund av alla svordomar. Stundtals gick det knappt en mening utan ordet fuck. Hur kul är det? Det gjorde att i den första delen av spelet kändes storyn irriterande dålig, men allt eftersom handlingen utvecklade sig fick jag mer och mer överseende med dessa osympatiska killar. Det visade sig nämligen att allt absolut inte stod rätt till, varken i Walkers grupp eller bland de amerikanska soldater som strandsatts i Dubai.

Spec Ops: The Line är ett modernt krigsspel som utspelar sig i tredje person. Du spelar som sagt som kapten Walker och du kan även ge enkla kommandon till din lilla grupp soldater. Det kan exempelvis vara att kasta en granat eller att anfalla. Gruppkommandona är dock lite bångstyriga och tillför inte mycket till spelandet. Därför var det sällan som jag utnyttjade dem i kampanjen.

Eftersom Dubai är täckt i sand så är klimatet inte speciellt tilltalande. Då och då blåser det upp till sandstorm vilket gör att allt blir segt och att fienden blir svår att pricka. Det är inte så kul. Det var okej med sådana spelmoment i enspelarkampanjen, men i flerspelarlägena blev det inte speciellt upplyftande utan jag hade gärna sett att sandstormarna tagits bort helt därifrån. Sanden kan emellertid vara till glädje ibland. Av och till kan man nämligen skjuta sönder fönster och dränka fienden i sand som finns bakom glasrutorna.

Variationen kunde ha varit bättre. Det blir mycket att ta skydd bakom hinder och skjuta därifrån. Ibland kan man använda fasta kulsprutor och mangla ner fienden och vid något tillfälle får man möjligheten att skjuta från helikopterbaserade kulsprutor. Bäst gillade jag de spelmoment där det gällde att vara understöd och att skydda gruppen från fientlig eldgivning.

Kontrollen är mycket enkel. Det finns som sagt dåliga möjligheter till gruppkommandon så istället läggs vikten vid att styra Walker. Kontrollen är dock inte helt perfekt utan ställde till lite problem då och då. Exempelvis så används B-knappen både i närstrid och för att hoppa över hinder vilket ställde till förtret vid några tillfällen. Ett annat problem var att Walker ibland inte tog skydd när jag ville det. Det här var emellertid ganska små problem så det inverkar inte speciellt mycket på helhetsintrycket av Spec Ops: The Line.

Flerspelarmöjligheterna är hyfsat bra, men jag tycker att man gott kunde ha utvecklat dem något. Jag tröttnade ganska fort på dödsmatcherna, främst beroende på att jag tyckte att kartorna var relativt tråkigt upplagda. De är enformiga och inte alls lika fulla av färg och liv som i enspelarkampanjen. Som jag skrivit tidigare så blir det ibland sandstorm i flerspelarläget också. Det är trist när det inträffar eftersom allt blir så segt. Dessutom försvinner kartan helt och hållet då. Det roligaste flerspelarläget är Buried. Här gäller det att förstöra olika mål hos fienden. Det är ett mycket intensivt spelläge.

Som helhet gillar jag Spec Ops: The Line. Efter en trevande inledning greps jag av handlingen som, trots det torftiga språket, är lite udda. Spec Ops: The Line är inte bara ett krigsspel utan tack vara handlingen förs en del psykologiska moment in i spelet. Är den som är god verkligen alltid god och är det den onde som verkligen är ond?

Written by: Mats Ernofsson