Super Smash Bros. intar för första gången Nintendo 3DS. Nu har du chansen att vara med och fightas mot Zelda, Samus, Mario och en mängd andra Nintendokaraktärer vart du går.

Vad skulle hända om Samus helt plötsligt dök upp i Svampriket, eller om Link fått för sig att gästa Captain Falcon i F-Zero-serien? Eller kanske ännu viktigare, vem utav dessa karaktärer hade vunnit en fight? Bara lugn, du behöver inte fundera mycket längre, för i Super Smash Bros. universum får du möjlighet att ta reda på denna typ av frågor helt själv. Men till skillnad från tidigare gånger intar Super Smash Bros. för första gången den bärbara marknaden i form av Super Smash Bros. for Nintendo 3DS.

Nintendo har varit med länge i underhållningsbranchen och många av oss har fått uppleva åtminstone ett av deras mästerverk under uppväxten, vare sig det handlar om spel som Mario Party, Wii Sports, The Legend of Zelda, Metroid, Kid Icarus, Star Fox, Game & Watch eller Fire Emblem. Nintendo har en otroligt lång historia bakom sig och en nästan ännu otroligare mängd fantastiska spel i sin repertoar. Detta är vad som utgör grunden till varför Super Smash Bros. är en så intressant spelserie. Den innehåller mängder av delar från flera fantastiska spel och låter spelare i alla åldrar uppleva såväl nya som gamla händelser relaterade till de spelserier som fått äran att vara med i varje ny tappning av Smash Bros.

Det är en minst sagt underbar upplevelse för den som gillar Nintendo, men det finns å andra sidan inget som talar för att Super Smash Bros. enbart skulle tilltala den som gillar Nintendo. Serien har nämligen alltid baserats på ett relativt simpelt koncept som de flesta kan greppa – det vill säga att slå ut motståndaren från spelplanen så fort du kan. Detta simpla, men likväl djupa, fightingkoncept öppnar tillsammans med mängder av olika typer av spellägen som spelserien i de flesta fall haft överflöd av dörrar för alla typer av spelare. Det märks att även Super Smash Bros. for Nintendo 3DS tar vara på detta då den rika variationen av spellägen och det stabila fightingsystemet vid det här laget både har blivit fler och bättre i de flesta anseenden.

Det enspelarläge som sticker ut mest ur mängden denna gång är Smash Run. I detta spelläge ska man, på begränsad tid och med valfri karaktär, ta sig igenom en labyrintliknande spelplan samtidigt som man samlar uppgraderingar till sin karaktär. Man måste överleva en närapå oändlig skara fiender. Uppgraderingarna man samlar är till för att uppgradera attributen Arms, Speed, Attack, Defence, Jump och Special. Dessa samlas ihop för att man i slutet av spelomgången så enkelt som möjligt ska kunna slå motspelande vänner eller datorer i en sista avgörande strid eller minispel. Smash Run är ett intressant och rätt så underhållande spelläge som under de första genomspelningarna är rätt så beroendeframkallande. I det långa loppet faller det tyvärr platt på grund av spellägets korthet och repetitiva upplägg. Smash Run kan nog bäst jämföras med en modifierad och nedbantad version av Super Smash Bros. Melee’s Adventure Mode, men som det även går att köra lokalt multiplayer på. Tyvärr går det inte att jämföra med det ganska omfattande Subspace Emissary i Super Smash Bros. Brawl. Vilket förstås är lite av en besvikelse, då Subspace Emissary på många sätt var uppskattat för sina omsorgsfullt animerade filmsekvenser och något krystade story som var fylld till bristningsgränsen med fanservice.

Förutom Smash Run finns det gott om andra spellägen att tillgå, så som Classic Mode, All Star Mode, Training, Home Run Contest, Multi Man Smash och en modifierad version av Target Practice som numera kallas för Target Blast. I många av dessa spellägen låser man upp större delen av alla karaktärer, som det finns totalt 48 stycken av. Utöver de upplåsbara karaktärerna finns också mängder av de gamla hederliga Nintendorelaterade troféerna att låsa upp, men även ett nytillskott, nämligen uppgraderingar till varje karaktär. Precis som i Smash Run är det möjligt att uppgradera stats för specifika karaktärer, samt modda olika karaktärers attacker. I den nya karaktärsskaparen går det dessutom att låsa upp diverse tillbehör i alla dessa spellägen. Karaktärerna är baserade på de avatars som först dök upp på Wii – det vill säga Mii. Om man räknar sin Mii som ännu en karaktär så finns det alltså totalt 49 st spelbara karaktärer i Super Smash Bros. for Nintendo 3DS. Vilket gör denna version av Smash Bros. till det mest omfattande spelet i serien sett till karaktärslistan.

Det finns med andra ord gott om material att tillgå, men det finns å andra sidan vissa punkter som har bantats ned en aning såsom antalet banor. Dessutom är möjligheten att ändra vilka låtar som ska spelas på banorna numera borttagen. I det stora hela spelar dock dessa små detaljer ingen som helst roll. Allt singleplayerrelaterat som jag nämnt ovan är nämligen inte det enda som finns att göra i spelet. Det finns också minst lika mycket i den multiplayerdel som spelet besitter.

Multiplayerdelen är uppdelad i två delar – lokalt och onlinebaserat multiplayer. Den lokala delen är så gott som felfri och gör det möjligt att spela spellägen som Smash Run, All Star Mode, Multi Man Smash och vanliga Smash-matcher tillsammans med vänner som är på samma nätverk. Alla måste ha sin egen 3DS och en egen kopia av spelet.

Onlinedelen har en del problem. Allt som oftast krånglar det nämligen att koppla upp sig mot Nintendos servrar och de matcher som väl startar lider av en del lagg och slowdowns. Dessa problem beror till största del på tungt belastade servrar och på nätverket som du och den du spelar mot använder. Upplevelsen av onlineläget är därför väldigt varierande, vilket under alla omständigheter är lite trist. Onlineläget innehåller möjligheten att spela mot vänner eller vem som helst i hela världen, samt ett Tournament-alternativ och ett övervakningsalternativ där man kan välja att satsa pengar på spelare under utvalda matcher.

Det bästa av allt som onlineläget erbjuder är det som förmodligen också anses vara det viktigaste för den som är djupt insatt i Smash Bros-träsket, nämligen möjligheten att spela ”For Fun” eller ”For Glory”. Dessa två spellägen är nämligen till för att göra det enklare för olika typer av spelare att spela på det viset de finner mest givande. Så precis som det låter spelar man For Glory-matcher för att vinna, eller åtminstone för att träna på att vinna. Här moddas alla befintliga spelplaner om till olika varianter av den mycket omtyckta banan Final Destination, som är helt platt och därför ger spelarna största möjlighet att fokusera fullt ut på striden. Under denna typ av matcher slås också alla föremål av, just för att ge spelarna ytterligare en möjlighet att hänge sig fullkomligt åt motståndaren/motståndarna. Att spela For Fun är i sin tur raka motsatsen till att spela For Glory och innebär helt enkelt att det finns gott om föremål på spelplanen och att alla sorters banor är tillåtna, med eller utan hinder. Sammanfattar man onlineläget skulle man kort sagt kunna säga att For Fun och For Glory är det mest geniala med onlineläget, det tillåter alla spelare att få sin egna personliga upplevelse av Smash Bros.

Nu finns det nog inte några fler spellägen att diskutera, men utöver allt snack om spellägen bör det också tilläggas att spelmekaniken är en klar förättring av föregående spel i serien. Super Smash Bros. for Nintendo 3DS erbjuder nämligen bättre respons, en mindre ”flytande” känsla i styrningen, ingen ”snubblingsfaktor” och en riktigt väl optimerad kontroll för 3DS. Detta märks extra tydligt under multiplayermatcherna, där precision och kunskap verkligen sätts på prov. Men det är också i dessa situationer man märker konsolens begränsningar då konsolen i detta fall också är själva kontrollen. 3DS:en blir tyvärr jobbig att hålla i längden, har ett för dåligt grepp och är inte riktigt gjord för denna typ av spel. Detta säger jag främst för att jag i skrivande stund har spelat så pass mycket Smash Bros. att jag faktiskt har svårt att öppna händerna helt. Men också för att det redan efter ett par timmars onlinespelande märks att händerna börjar krampa och att man får svårt att göra alla de manövrar man i vanliga fall är van vid att göra.

Avslutningsvis vill jag även säga att såväl grafik som ljud är – sett till konsolen i fråga – i absolut världsklass. Grafiken är kort sagt magisk och hjälper till att framhäva alla karaktärers personligheter på bästa vis. Detta gäller även all musik och allt ljud som, i sann Nintendo-anda, på ett eller annat vis knyter an till karaktärernas historia. Vissa remixer av gamla klassiker är till och med så bra att jag under längre perioder faktiskt har kopplat in 3DS:en till hemmabion för att kunna lyssna på musiken i hela lägenheten. I det stora hela är Super Smash Bros. for Nintendo 3DS ett fantastiskt spel, men tyvärr inte utan en del brister som drar ner helhetsintrycket. Onlineläget står för största delen av felen och även om kontrollen är så bra den kan bli på en 3DS räcker inte heller den ända fram. Super Super Smash Bros. for Nintendo 3DS är på många vis en förbättring från föregående spel i serien – faktiskt även när det kommer till onlinedelen – och saknar egentligen bara en stabilare uppkoppling, samt ett lite bättre singleplayerläge än Smash Run för att kunna ta sig ändå till toppen.

Written by: Sannie Jönsson