Den forne tennisvärldsstjärnan Pete Pagassi är på krigsstigen. Med sin tennisrack i högsta hugg ska han rädda världen från den onda energidrycken Explodz.

Huvudfiguren i Tennis in the Face, Pete Pagassi, är en före detta tennisstjärna som på olika sätt får mig att tänka på verkliga, före detta tennisstjärnor. Namnet får mig inte enbart att tänka på Andre Agassi utan även på Pete Sampras medan han utseendemässigt liknar Björn Borg. Dessutom är temperamentsfull vilket osökt får mig att tänka på John McEnroes utbrott på tennisplanen.

När Pagassi väl blivit av med sitt beroende av Explodz så svär han att en gång för alla få slut på den ondska som han anser att företaget bedriver och hämnas på att drycken förstörde hans karriär. Energidrycken är nämligen starkt beroendeframkallande. Frågan är dock om något slagit slint i Pagassis hjärna eller om Explodz verkligen är så farligt som han säger. För vad ska man tro? Att Pagassi till och med ger sig på poliser gör ju att man fattar vissa misstankar mot huvudpersonen.

Pagassis vapen i kampen mot Explodz är hans tennisrack med vars hjälp han skjuter iväg bollar. Tennisbollarna knockar allt som kommer i Pagassis väg. Spelet börjar på en cirkus där clownerna är höga på Explodz. När sedan polisen sätts in för att hindra Pagassi att terrorisera clownerna så blir de hans nästa måltavla. Poliserna har dock sköldar som gör att bollen studsar iväg och de måste därför träffas av en ny boll. Om man däremot träffar poliserna bakifrån eller i huvudet så saknar de skydd och knockas med en enda boll. Det finns även andra motståndare såsom laboratoriepersonal som har en skyddsdräkt som gör att de måste träffas två gånger.

Ibland får man möjligheten att kasta Explodzburkar. Dessa fungerar som handgranater och exploderar efter en stund. Likaså finns det även energidrycksburkar på banorna som exploderar när de träffas av en boll. Det finns även en del andra grejer på banorna såsom tuber med tennisbollar som flyger iväg om de träffas av en boll.

Tennis in the Face är ett pusselspel som baseras på fysikens lagar precis som de välkända Angry Birds-spelen. Man kastar iväg tennisbollen och den studsar sedan runt ganska mycket. Lite för mycket enligt mig. En enda boll kan nämligen knocka ett stort antal fiender och ibland kan en till synes värdelöst kastad boll studsa på ett lyckosamt sätt och knocka motståndarna på ett sätt som man inte alls tänkt på. Detta inslag av tursamma kast gör att jag faktiskt klarat flera banor på ren tur.

Till en början älskade jag Tennis in the Face. Att banorna var för lätta förtog dock en hel del av spelglädjen. Till och med de sista banorna i spelet är ganska enkla och att slutligen förstöra Explodzfabriken är löjligt enkelt. Det är nämligen näst intill omöjligt att misslyckas på sista banan. Det är synd att banorna är så lätta eftersom Tennis in the Face i grunden är ett riktigt kul spel. Det finns dessutom mängder av banor och såväl kontroll som fysik är riktigt bra.

Written by: Mats Ernofsson