Att ha sönder gröna stenar kan få ödesdigra konsekvenser. Fråga smurfarna, de vet. De släppte nämligen lös något hemskt.

Smurfarna är härliga, små blå varelser som lever i frid i skogen. Det enda som stör lugnet är, Klantsmurfen undantagen, den onde trollkarlen Gargamel och hans katt Azrael.

I Smurfarna 2 har Uppfinnarsmurfen (Handy) gjort världens uppfinning, SmurfoMix. Tyvärr saknas en beståndsdel, en grön sten, som finns hos Gargamel. I jakten på stenen går den sönder. Ut släpps den elaka Stolas och en förbannelse lägger sig över smurfarnas rike.

Smurfarna ser ingen utväg än att ingå en tills nu otänkbar allians med Gargamel och bege sig i väg på jakt efter Stolas och bryta förbannelsen steg för steg. Sagt och gjort, Uppfinnarsmurfen (Handy), Smartsmurfen (Brainy), Knäppskallesmurfen (Dimwitty) och Smurfan (Storm) beger sig ut i smurfarnas förvandlade rike med SmurfoMixen i högsta hugg.

Detta är fyra smurfar med delvis olika egenskaper. Du får spela som var och en men tyvärr inte själv bestämma vem och när. Det gör spelet åt en. Själv gillar jag Smurfan bäst – hon är ju trots allt så charmig (i normala fall) och enda tjej i smurfbyn.

Smurfarna 2 riktar sig främst till barn. Då är några saker speciellt intressanta. Ett är svårighetsgraden. Smurfarna 2 har tre svårighetsgrader med olika mängd och intensitet på fienden. Det är en väl avvägd skillnad mellan de tre nivåerna vilket gör att såväl spelvana barn som nybörjare och yngre kan spela. Det finns emellertid vissa avsnitt som är lite rörigare och inte lika lätta att förstå. Då är det möjligt att barnen behöver hjälp.

En annan, enligt mig, viktig del är språket. Precis som de flesta andra barnspel har man inte bemödat sig att översätta Smurfarna 2. Detta trots att det finns en svensk titel på spelet. Jag kan bara spekulera varför man inte har översatt spelet. Antagligen är det för dyrt då det finns flera karaktärer och många dialoger i spelet. Hur som helst, du som vuxen får vara beredd att rycka in som översättare. Många barn har dock en förmåga att spela igenom spel på engelska utan större problem.

Att tala om tekniska termer såsom grafik och ljud är ofta onödigt gällande barnspel. Barn bryr sig sällan. Jag nämner ändå lite som kortast. Grafiken är tilltalande och man känner sig som om man är i smurfarnas värld, fast inte i smurfbyn. Världarna är tyvärr alltför enformiga. Likaså är ljudeffekterna enformigt, men annars tycker jag man lyckats väl med ljudeffekterna medan musiken är mer neutral.

Om ni spelar på en dator rekommenderar jag att ni plockar fram en handkontroll. Det är inte bara lättare att spela med en sådan utan den är även smidig och fungerar mycket bra.

Röstskådespeleriet svajar från dåligt till hyfsat. Jag retade mig speciellt mycket på Smurfan. Hon är inte den där sprudlande glada tjejen som vi vant oss vid från såväl tecknade serier som filmer. I stället är hon en deprimerad kvinna till synes skapad av en uttråkad kvinna som tycks läsa manuset med besvär.

Storyn fungerar men skulle definitivt inte få en Oscar om det varit möjligt. Det märks att man kommer allt närmre Stolas då storyn tätna lite på slutet. Men, hur många barn bryr sig om storyn? Den är ju på engelska och spelandet är ju det roligaste.

Säger jag att Smurfarna 2 är ett skjutarspel ryggar säkert många föräldrar tillbaka. Lugn, det här handlar om helt oskyldigt tecknat våld som barn matas med från alla håll i dag. Spelet har en rekommenderad åldersgräns på sju år och uppåt. En gräns som jag tycker är alldeles utmärkt både gällande svårighetsgrad och innehåll. Det finns även element av plattforms- och äventyrsspel i Smurfarna 2.

SmurfoMixen fungerar som vapen. Den sprutar ut gröna kristallbitar som är effektiva mot fienden. Det finns ett hyfsat antal olika fiendesorter men trots det tycker jag att fienden är ganska enformig. De har dock både olika utseende och förmågor allt ifrån att bara hoppa på dig som spelare till gigantiska gröna bollar och chockvågor.

SmurfoMixen kan även användas till att lösa olika pussellikande problem. Då laddas Hantverkarsmurfens uppfinning med bär i stället för kristaller. Det första bäret man stöter på bildar ett klet som under kort tid binder ihop två föremål. Därefter hittar man ett bär som knuffar olika saker som då exempelvis kan bilda en trappa. Det sista bäret är kletigt och klet är ju inte vad fienden vill ha.

Smurfarna 2 bjuder på ett system för att uppgradera SmurfoMixen och de olika bären och andra egenskaper. Lite som systemen man ser i rollspel fast betydligt förenklat.  Här kan man exempelvis göra SmurfoMixen snabbare eller göra så den blir kraftfullare med mer skada som följd. Bären kan exempelvis bli mer effektiva.

The Smurfs 2: The Prisoner of the Green Stone är ett kul spel som passar många barn. Det är mysigt och samtidigt farligt att befinna sig i Smurfarnas hemtrakter. Spelet är lättspelat samtidigt som det ger barnet en givande utmaning. Smurfarna 2 passar en bred grupp av barn tack vare tre svårighetsgrader och bra innehåll.

Written by: Mats Ernofsson