Den fientliga planeten Mars har varit bebodd en längre tid och är nu isolerad från jorden. Flera fraktioner slåss om planeten.

Du är en elitsoldat – en technomancer. Det innebär respekt, men samtidigt ilska hos vissa. Eftersom vissa fraktioner gör uppror gäller det för dig att stävja dem. Hur ska du göra? Slå ner dem brutalt? Eller vara mer diplomatisk? Du har stora krafter och kan påverka de olika grupperna. Kommer de att bli dina bundsförvanter eller bittra fiender? Vad händer om du är snäll mot en grupp? Blir du straffad av din egna befälhavare? Blir en annan grupp dina fiender?

Det här visar lite på de val du har. Men, oavsett om du vill vara mer diplomatisk eller konfrontera alla du möter får du räkna med en hel del motstånd som inte låter dig vara ifred. Som technomancer innehar du stora krafter. Du har också bittra fiender. Kan du lita på de som står dig nära? När du minst anar det kan du bli förrådd. Var kommer förresten dina krafter ifrån? Kommer världen att vända sig emot dig om de får reda på att en technomancer faktiskt är en mutant. Mutanter är ju hatade och förtryckta på mars.

Som technomancer behärskar du inte bara en del vanliga stridstekniker. Du är också biotekniskt modifierad att hantera krafter som ingen annan. Det är elektriska krafter. De ger dig möjligheter i striden som andra bara kan drömma om.

Som spelare har du tre olika stridstekniker att välja mellan. Du kan fritt byta stil mitt under en kamp mot fiender. Jag har redan nämnt technomancer som är en egen stridsstil. Ditt viktigaste vapen är en mäktig stav. Som soldat är du ganska passiv och förlitar dig på att skydda dig själv för att sedan kontra. Skölden är livsviktig. Spelar du som en rogue är du mer rörlig. Skölden har bytts ut mot ett skjutvapen och du har ett skärande vapen.

Att uppgradera vapen, utrustning och förmågor är en viktig pelare i The Technomancer. Det finns väldigt mycket uppgraderingsmöjligheter. Alla vapen och utrustningar kan uppgraderas, vissa inte bara i flera steg och på olika sätt utan även på flera ställen. Det är ett riktigt gytter av uppgraderingsmöjligheter. Du använder olika saker som du hittar eller köper hos de lokala handlarna. Du kan välja att koncentrera dig på en stridstyp eller sprida ut dina uppgraderingar på olika. Problemet är att man uppgraderar vapen och utrustning i till synes oändligt antal steg. Varje uppgradering är ganska liten. Det gör uppgraderingsprocessen långsam och efter ett tag nästan ointressant. Det blir helt enkelt fruktansvärt tråkigt att uppgradera vapen och utrustning efter ett tag. Istället för att ropa hurra när jag fått saker att använda till uppgraderingen blev det att jag tänkte, nej, jag vill inte, vill inte… Inte mer… Man är dock så illa tvungen att uppgradera dem om man vill hålla sig stark och motståndskraftig gentemot fienden.

Nu har du inte bara dig själv att tänka på. Nästan hela tiden har du sällskap. Du delar utrustning med dem. Det gör att du ska förse även dem med de bästa vapnen och den bästa utrustningen. Det låter spännande, men som sagt, jag tröttnade snabbt på uppgraderingsmöjligheterna. Det gjorde att även intresset för mina kompanjoner minskade rejält.

Då är uppgraderingen av olika förmågor roligare, men även det en ganska långsam process. Det finns olika möjligheter och olika träd. Även här ska du välja att uppgradera förmågor från de olika stridsteknikerna. Vill du bli stark? Vill du bli mer diplomatisk? Vill du kunna dyrka upp lås? Du kan inte välja allt så välj klokt. Ska du satsa helt och hållet på en stridstyp eller ska du sprida ut uppgraderingarna?

Apropå diplomati. En detalj är att när du besegrat fienden är hen tydligen inte död. Nu kan du dels plundra denne men även välja att suga serum. Det senare innebär att du får mer av den på mars så eftertraktade valutan – serum. Samtidigt dör fienden för gott. Att suga ut serum från människor innebär att din karisma sjunker. Det i sin tur innebär att andra får sämre tillit till dig och att du inte kan vara diplomatisk på samma sätt. Istället ökar risken för att du måste ta till våld.

Det roligaste med The Technomancer är striderna. De kräver en hel del skicklighet. Det är inte att mangla på med en och samma knapp. Att undvika att bli träffad är oerhört viktigt vilket gör att soldatens sköld samt samtligas förmåga att snabbt förflytta sig när fienden attackerar blir av stor vikt. Man blir nästan alltid attackerad av en grupp människor, mutanter eller marsianska monster. Det finns även frivilliga turneringar vilka är riktigt kul att delta i.

Du har alltid något eller några huvuduppdrag att slutföra. Därutöver träffar du olika människor under spelets gång. Dessa förser dig med olika sidouppdrag som ger belöningar. De flesta ger tyvärr inte speciellt mycket i utbyte, men vissa uppdrag ger riktigt, riktigt bra belöningar. Uppdragen blir dock lite enformiga efter ett tag. Det gäller inte bara de frivilliga, utan även huvuduppdragen.

Livet på mars är hårt. Att komma i kontakt med solen innebär livsfara och stor risk för mutationer. Det gör att de lever i en instängd värld. Miljöerna i The Technomancer är därför ofta dystra och tråkiga. Det är alltså inget kul och muntert landskap. Som om inte det vore nog är en hel del av grafiken tråkig. Omgivningarna är okej återgivna, men karaktärerna ofta fula. I skrivande stund har The Technomancer inte givits ut så att jag hoppas man åtgärdat problemen med fladdrande skuggor. Det kan se förskräckligt ut när skuggor fladdrar i låg upplösning på exempelvis halsen hos någon karaktär.

Nu är det inte bara grafiken på karaktärerna som håller alltför låg kvalitet. Så även vissa röster. Röstskådespeleriet är nämligen oerhört ojämnt. Vissa röster är fullt okej medan andra bara låter krystade.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag inte är speciellt förtjust i The Technomancer. Det är ett spel i mängden. Okej att spela, men inte mer. Jag uppskattar inte tråkiga uppdrag, undermålig grafik, krystade röster och ett oändligt antal pyttesmå uppgraderingar av vapen och utrustning.

Written by: Mats Ernofsson