Du har dina leksakssoldater och kanoner. Med dem ska du skydda din bas från ett lämmeltåg av fiender. Detta i våg efter våg.

Till en början har du enbart några enkla infanterisoldater. Dem ska du placera ut på strategiska platser längs vägarna som leder till din bas. Efterhand som du spelar får du allt bättre försvarsmöjligheter såsom olika kanoner. Vägarna och luften fylls sedan av stora mängder fiender som dina soldater automatiskt skjuter mot. Toy Defense är alltså ett sorts tower defence-spel. Efter den första vågen fiender kommer nästa, och nästa, och…

Vägarna grenar upp sig ganska mycket och den första gången man spelar en nivå kan det vara svårt att veta vart man ska placera sina soldater och torn (hädanefter kort och gott kallade torn) eftersom man inte riktigt vet varifrån fienden kommer. Givetvis skjuter fienden tillbaka på dig, men här ligger faktiskt en ganska ovanlig detalj. De flesta fiender är inte speciellt aktiva. Undantag finns dock från denna regel. Mängder av fiender kan passera utan att dina torn tar alltför stor skada. Den stora utmaningen ligger ofta i att själv hinna skjuta ner så många fiender som möjligt.

Spelet går långsamt, fruktansvärt långsamt till och med. Det känns som alla fiender rör sig i slow motion. Det finns dock en räddning för detta – en ”snabbspolningsfunktion”. Då går allt mycket fortare. Så mycket fortare att det börjar bli svårt att hinna med. Varför finns inget mellansteg i hastighet mellan myror och hormonstinna geparder?

Det gäller att tänka strategiskt. Dessutom har du begränsad budget. Du kan inte köpa en massa torn utan du får ge dig till tåls tills du tjänat ihop tillräckligt med pengar på de fiender du eliminerat. Pengarna spenderar du givetvis på nya torn. Dessutom är det bra om du håller koll på de torn du redan placerat ut. Detta då det ofta är betydligt bättre att reparera ett gammalt torn än att köpa nytt. Här finns dock ett problem. Man har inte tillräckligt bra överblick över slagfältet på den nedre skärmen där man styr sina enheter. Man får titta på den övre skärmen för en bättre överblick, men jag är inte helt nöjd med resultatet.

När man så klarat en nivå belönas man med stjärnor och dessutom kan man spara upp till fyra torn från omgången till framtiden. Hur många soldater som kan sparas beror på hur det gått för dig på den avklarade nivån. Att spara torn är ett bra sätt att spara pengar på. Att återanvända torn kostar visserligen pengar det också, men inte alls lika mycket som att köpa nya och alla pengar är verkligen viktiga i Toy Defense.

Stjärnorna används för att uppgradera tornen. Det finns ganska många uppgraderingsmöjligheter vilket gör att spelet utvecklas på ett bra sätt allteftersom man spelar. Det finns dock en detalj som länge var en gåta för mig. Det är mynt som man köper stjärnor för. Jag tror mig ha löst gåtan, men bara tror. Toy Defense är nämligen ursprungligen ett spel för mobiler och surfplattor. Jag tror att mynten använts för köp i apparna. Man kunde alltså, om min teori håller, köpa mynt och omvandla dem till stjärnor. Mynten har en nackdel. De är visserligen gratis, men man kan köpa ganska många stjärnor för dem. Det i sin tur gör att jag tycker att man kan uppgradera sina torn i en alltför snabb takt.

Toy Defense styrs helt och hållet via pekskärmen. Att använda ett finger funkar inte så bra för mig, men pekpinnen fungerar utmärkt. Men, jag kom ändå, speciellt i början, på mig flera gånger att försöka använda knapparna.

Är då Toy Defense värt att köpa? Det är inte det roligaste tower defence-spelet jag testat, men det är ändå hyfsat kul. Det finns en del att önska, men spelet är underhållande, fast bara korta stunder i taget.

Written by: Mats Ernofsson