Strategispelet Warhammer 40.000: Dawn of War II flörtar med action- och rollspelsgenren enligt Ola. Han har testat detta spel där taktiskt tänkande under striderna är viktigt.

Som inbitet fan av realtidsstrategi (RTS) är det sällan man blir bjuden på något riktigt nyskapande. Allt för många spel är bleka kopior av klassiker som World of Warcraft och Command & Conquer. Första installationen av Dawn of War-serien bjöd på några fräscha inslag såsom ett intressant system för insamlandet av resurser. I övrigt var spelet ganska lik den breda massan även om det var synnerligen välgjort och underhållande. Dawn of War II är dock något helt annat. Utvecklarna Relic verkar ha bestämt sig för att slänga alla säkra kort i dokumentförstöraren och skapa något riktigt innovativt och spännande. Hur blev resultatet? Läs vidare!

Vi som har spelat RTS-spel ett tag nu är alla vana vid att många spel i genren har enstaka banor då man varken bygger baser eller samlar in resurser. Istället kontrollerar man ett mindre antal enheter och utför någon sorts storybunden uppgift. I Dawn of War II spelas hela kampanjen på det här sättet. Under varje uppdrag tar man kontrollen över storyns huvudperson samt fyra eller fem enheter med soldater. Allt vad basbyggande och resursinsamlande är helt bortskalat och fokusen ligger nu enbart på själva striderna. Det kan tyckas vara ett våghalsigt drag eftersom bemästrandet av resurshantering och strategiskt basbyggande är något som varit en grundsten i genren under en mycket lång tid.

Det totala brottet från bas- och resurstrenden har gjort att utvecklarna lagt all sin energi på att göra striderna fartfyllda, explosiva och framförallt väldigt taktiska. En mängd funktioner som vi inte sett i tidigare RTS-spel har införts för att göra striderna djupare och mer intressanta. Varje grupp soldater leds av en hjälte med egen personlighet och del i storyn. Dessa hjältar kan utrustas med vapen, föremål och specialförmågor som kan användas under uppdragen. Dessa taktiska fördelar är vad som verkligen gör striderna intressanta då de för in ett stort element av variation och en konstant förändring och uppgradering av ens taktik. Eftersom hjältarna endast har begränsat med utrymme för utrustning står man ofta i valet och kvalet med vad man ska välja inför nästa uppdrag. All utrustning har ett uppenbart användningsområde och att välja bort något känns ofta riktigt smärtsamt.

Ännu ett välkommet tillskott är att hjältarna får erfarenhetspoäng efter varje uppdrag och ”levlar upp” i äkta rollspelsmanér med jämna mellanrum. Man ges då möjligheten att förbättra sina hjältar i olika områdena närstrid, hälsa, avståndsvapen och energi. När man spenderat tillräckligt mycket poäng på ett område låser man upp en ny specialförmåga. Detta medför alltså att en hjälte med hög hälsa även har förmågor som gör att han soldaterna han leder inte faller omkull lika lätt av kraftfulla attacker eller att de kan springa trots att de är utrustade med tunga vapen. Genom att fokusera på ett specifikt område kan man få en grupp soldater som verkligen är vansinnigt duktiga på sitt specialområde. Alternativt kan man välja att fördela poängen jämnt för att få en så mångsidig grupp som möjligt. Valet är helt upp till spelaren och dennes spelstil.

Terräng är något som fått en central del i Dawn of War II. Överallt finns nedfallna trädstammar, låga murar och undervegetation att gömma sig bakom. Det är mycket viktigt att man lär sig utnyttja dessa skydd eftersom de gör en betydligt mer svårdödad än om man står ute i det öppna. Genom att markera en enhet och därefter högerklicka på skyddande terräng så söker enheten skydd efter eget förstånd bakom den valda terrängdetaljen. Detta är en funktion som gör det smidigt att spela men fungerar inte alltid till hundra procent. Det händer ibland en soldat hamnar ute i det öppna och mejas ned av fiende eld trots att resten av enheten är dold precis som man sagt till dem. Överlag är funktionen dock mycket välkommen och gör att terrängen känns som en relevant del av slagfältet istället för hinder man måste passera runt på väg mot motståndaren.

Grafiken lever definitivt upp till de förväntningar man har på ett spel av 2009. Banorna är fulla av detaljer och en sofistikerad ljussättning. Även effekterna är riktigt maffiga. Granater spränger stora hål i fiendens led, eldunderstöd kallas ned från dånande luftfarkoster som släpper loss hagelstormar av eld och död medan monsterlika kulspruteposteringar spyr ut magasin efter magasin med explosiv ammunition. Allt förstärks av förstklassiga ljudeffekter och musikspår. Röstskådespelarna är betydligt bättre än i första spelet och gör äntligen rättvisa till såväl de resoluta Space Marines till de gåtfulla Eldar.

När man ger sig ut på nätet för att spela mot andra krigstörstande härförare förändras spelstilen en aning. Resurshantering introduceras, dock på en mycket liten skala, genom att man tar över särskilda strategiska punkter på kartan som ger en ett visst antal resurspoäng per sekund att köpa enheter för. Systemet känns igen från både första Dawn of War och Company of Heroes. Även om kampanjen är riktigt bra och engagerande så lever spelet verkligen upp i multiplayer. Online-matcherna är betydligt mer intensiva och man ges inte alls samma utrymme för eftertanke som man får i kampanjen. Därför gäller det att man har sina taktiska instinkter trimmade till max.

Dawn of War 2 är ett väldigt underhållande spel. Trots att det flörtar ganska bryskt med action- och rollspelsgenren så finns fortfarande alla älskvärda element från strategispel med. Storyn hade kunnat ha varit bättre och en mer varierad bandesign hade inte suttit fel. Trots det är det här en riktigt fräsch och spännande upplevelse som kommer att hålla en fast vid monitorn i farligt många timmar.

Written by: Ola Lundin