White Night

Av i i Recensioner, 4 Mer

White Night

Du befinner dig i en övergiven herrgård. Skuggor fladdrar förbi i ögonvrån. Kårarna kryper längs ryggraden. Klarar du av att lösa hela mysteriet?

Det första som slår en när man startat White Night är den ovanliga grafiska stilen. Nästan allt är i svart eller vitt. Inga gråskalor utan bara svart och vitt. Det passar bra i den noir-känsla som utvecklarna Osome Studio vill leverera. Samtidigt kan jag ändå inte sluta fundera över hur spelet hade kunnat bli om man valt gråskalor istället. Jag skrev att nästan allt var svartvitt. Det finns nämligen detaljer som sätter lite färg på tillvaron. Exempelvis är de tändstickor som gör att du kan se ifrån sig ett skimmer i gult. Spökena är inte heller i svartvitt vilket ger en klar kontrast till miljöerna för övrigt.

Du har förflyttats tillbaka i tiden till depressionens Boston i slutet av 1930-talet. Plötsligt ser du en flicka på vägen. Du väjer undan och krockar med ett träd. Skadad letar du efter flickan. Hon är borta. Körde du på henne? Du söker hjälp i en herrgård som visar sig vara övergiven av allt utom övernaturliga fenomen. Nu börjar sökandet efter ledtrådar till vad som hänt. En skugga fladdrar förbi. En dörr slår igen. Allt blir kusligare och kusligare. Vilka är skuggorna i mörkret?

Du letar igenom rum efter rum. Överallt finns ledtrådar utspridda. Det är bland annat brev, tidningsartiklar och fotografier. Varje ledtråd ger dig mer och mer insikt i vad som hänt de olika personerna som bott i herrgården och det hemska som hänt där. Fast, efter ett tag blir risken stor att du tröttnar på att läsa alla texter. Åtminstone tröttnade jag. Det finns alldeles för mycket ledtrådar. Det sög formligen musten ur mig och det tog bort fokuset en del från själva spelandet. Det känns helt enkelt som om Osome Studio medvetet lagt in en överdos av ledtrådar för att göra ett kort spel något längre. Men det gör enligt mig ingenting om ett spel är kort så länge det ger en bra spelupplevelse och under förutsättning att prislappen speglar vad man får i spelväg.

Till en början är spökena få och ibland fladdrar det bara till när ett spöke sveper förbi. Tillsammans med en perfekt komponerad musik gav detta mig kalla kårar. Det är ovanligt att jag blir rädd när jag spelar skräckspel eller tittar på skräckfilmer vilket är ett gott betyg åt Osome Studio att jag blev rädd. Mycket beror på att jag använde hörlurar och att såväl musik som ljudeffekter verkligen bidrar till en rysande stämning.

När du närmar dig ett spöke tar den tag i dig och du börjar själva. Handkontrollen burrar. Hela du skakar. Likaså blir du allt svagare av att stå i totalt mörker alltför länge. Om du inte är snabb nog dör du. Då gäller det att du satt dig i en fåtölj för inte så länge sedan. Det finns nämligen ingen autosparfunktion utan du sparar genom att sätta dig ner. Har du glömt det får du helt enkelt spela om en lång sekvens vilket inte är så kul. Varför har man ingen autosparfunktion?

Mörkret är din fiende. Dessutom är det bara ett fåtal lampor som fungerar. Därför får du ofta lysa upp rummen med tändstickor. Dessa brinner av naturliga skäl inte så länge så det gäller att plocka upp alla man hittar. Ibland kan man tända lampor genom att sätta i kabeln i vägguttaget eller genom att sätta dit en glödlampa. Dessutom kan man tända brasor i öppna eldstäder – om du hittar vedträden först vill säga. Ljuset från dem och från lamporna håller spökena borta, men tro inte att spökena skyr det svaga skenet från tändstickorna.

Förutom skrämmande spöken bjuds du även på lite problemlösning här och där. Exempelvis är det första problemet att ta sig in i huset. Detta och de övriga problemen man ställs inför är dock inte speciellt svåra. För att lösa det första problemet räcker det nämligen med att du envist letar runt på gården för att hitta nyckeln.

Som i vissa andra spel har Osome Studio valt fasta kameravinklar. Det ställer till vissa problem gällande orienteringen då man helt plötsligt ser rummet från en helt ny vinkel. Fast det är mest en vanesak. Dock finns det några ställen där kameran gör att det helt plötsligt bara blinkar till som om det byts vinkel för att direkt byta tillbaka igen vilket inte är så upplyftande.

Allt som allt klarar dock White Night sin huvuduppgift – att skrämma dig som spelar. Spelet är ruggigt. Ta gärna på dig hörlurar så att ljudintrycken förstärks. Då blir det än mer skrämmande. Släck lamporna och skrämselfaktorn ökar än mer.

Det Bra

  • Ruggigt och skrämmande
  • Lågt pris
  • Noir-känslan

Det Dåliga

  • Mycket att läsa
  • Kameran
  • Ingen autosparfunktion
7

Skriven av: Mats Ernofsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi