Det klassiska strategispelet X-Com har återupplivats i modern tappning. Thomas har spelat och har mest lovord i sin recension.

När man presenterade planerna på att återuppliva den klassiska X-Com-serien blev reaktionerna allt annat än positiva. Man frångick nämligen seriens strategispels-rötter och satsade på att göra en taktisk 3D-shooter i första person. Som tur är öppnade utgivaren 2K Games på sin stora plånbok och lät Firaxis göra en ”riktig” modern version av X-Com: Enemy Unknown. Det är nära nog omöjligt att sätta ord på hur populärt och betydelsefullt Julian Gollops original var när det släpptes 1994. I en tid när Arkiv X fortfarande kändes fräscht och spännande låg detta rymdvarelsebekämpande strategispel helt rätt i tiden.

Precis som i originalet delas speltiden mellan olika taktiska beslut på ens hemmabas och turbaserad strategi ute på fältet. Mellan uppdrag spenderar man tid med att bygga upp och bygga ut sin bas, förbättra sökandet efter invaderande rymdvarelser, utbilda nya trupper samt ta fram ny teknologi som kan ge människan ett övertag i kampen mot faran från ovan. Där emellan sticker man ut på turbaserade uppdrag med stor variation. Varje uppdrag utspelas på en unik karta där man i tur och ordning förflyttar sina soldater och ger dem  olika order tills, förhoppningsvis, alla rymdvarelser på kartan är oskadliggjorda på ett eller annat sätt.

Det är en fröjd att se hur nära man hållit sig originalet från 1994 samtidigt som man lyckats förankra hela spelupplevelsen i 2010-talet. Att man dessutom lyckats föra över en klassisk PC-upplevelse till konsol förtjänar ett speciellt omnämnande. Gränssnittet är föredömligt enkelt och det är väldigt få knappar på handkontrollen som behöver användas.

Grundfilosofin är att ju bättre du gör ifrån dig desto mer belönad blir du av spelet. På sätt och vis påminner det starkt om det gamla klassiska ”Ghostbusters” till 8-bitarsmaskinerna som hade väldigt snarlika mekanismer. Ett lyckat uppdrag kan inte bara innebära att du får med dig teknologi tillbaka som dina forskare kan ha nytta av, det gör också jordens globala råd villigare att skjuta till mer pengar i kampen mot rymdhotet. Å andra sidan, misslyckas man med ett flertal uppdrag får man mindre resurser och till slut börjar länder misströsta och lämnar det globala rådet. Lämnar tre eller fler länder upplöses rådet och spelet är över.

Det som kanske imponerar mest på mig är hur allt flyter på och även om man tvingas till viktiga beslut hela tiden känns det aldrig som att spelet stannar upp för länge. Detta gör att även de som normalt sett föredrar realtidsstrategi har en god chans att komma in i X-Com. Och man bör verkligen ge X-Com: Enemy Unknown en chans. För precis som med originalet för 18 år sedan är det här något som är väldigt lätt att komma in i och ännu lättare att fastna för.

Det finns en sak som gör den turbaserade strategispelsgenren speciell. Det är orden ”bara en omgång till”. Varje gång jag kör igång X-com så ekar de orden i mitt huvud nästan omgående. Strategispel blir inte mycket bättre än så och det är kul att gamla idéer visar sig hålla nog så bra i dagens läge.

Written by: Mats Ernofsson