Varför befinner du dig på planeten Mira, långt, långt från vår egen jord? Du vet lite, men inte allt I detta actionbetonade rollspel.

Xenoblade Chronicles X är ett actionsrollspel utvecklat av studion Monolith Soft. Spelet släpptes under tidigt 2015 i Japan under namnet Xenoblade X. I Europa släpptes spelet under december 2015. Spelet är exklusivt till Wii U. Spelet blev snabbt det tredje bästsäljande spelet i Japan. Så mina förväntningar på Xenoblade Chronicles X var enorma.

Jag har inte spelat något av de tidigare spelen i serien men hade blivit intresserad genom de trailers som Nintendo släppt. Men även genom den stora hypen som fanns hos spelfolk som jag följer i olika sociala medier. Det var och är ett efterlängtat spel. Utöver detta så startade jag upp spelet med ett öppet sinne och jag visste inte riktigt vad som skulle vänta mig.

Det som väntade mig var ett storslaget öppen värld-rymdexpo. Man får i inledningsscenerna reda på att man är en av de få överlevade från jorden på planeten Mira. Jorden har övertagits av rymdvarelser som tvingat människa att fly från vår hemplanet. Detta gör att varje människa är eftertraktad och en del av det politiska spelet på Mira.

Men utöver denna kunskap så har ens karaktär förlorat minnet och kommer inte i någon större omfattning ihåg vad som har gjort att man är ensam överlevande eller varför man befinner sig på Mira. Efter den dramatiska landningen möts man av Elma, kapten för Blades. Som omgående försöker värva en till armén för den mänskliga befolkningen på Mira.

Redan efter denna lilla spelstund så slås jag av hur likt spelet är Mass Effect 2. Denna känsla håller sig i och jag kommer på mig själv att både nostalgiskt minnas men också samtidigt känna att detta har jag redan sett. Jag uppskattar att spelet påminner om Mass Effect-serien storymässigt och spelmässigt. Jag satt ju och spelade spelet i många, många timmar.

Men samtidigt känner jag relativt ofta när jag spelar Xenoblade Chronicles X att vissa saker borde stannat i Mass Effect 2. Grafiken känner jag inte lever upp till dagens standard. Generellt så bryr jag inte mig speciellt mycket om grafik i form av siffor med mera. Men jag tycker att det är konstigt att ett spel släppt under 2015 lyckas få till ett hår som ser ut som en peruk med allt för mycket hårspray.

Och då ska vi inte börja tala om de kvinnliga kroppsformerna i spelet. Bröststorlekarna är av denna värld. En annan svaghet som spelet har är att gränssnittet gör tyvärr att det är svårt att läsa den stora mängd dialog som spelet består av. Problemet finns genomgående i alla menyer eller kort sagt i all text i spelet. Jag blev till sist tvungen att lämna soffan och flytta närmare teven för att jag kände att det inte gick att spela annars. Jag vet inte om svårigheterna i läsningen beror på att jag har blivit bortskämd med stor text i mina andra spel. Men samtidigt tycks detta var ett problem som ett flertal har uppmärksammat. I slutändan tycker jag att ett spel som är så pass dialogbaserat måste ha ett läsvänligare gränssnitt.

Men trots dessa svagheter har jag väldigt roligt när jag spelar. Jag kommer mig på att ha nästan lika svårt att sluta spela som jag hade under Mass Effect-eran. Jag kom på mig själv att lida av jag ska bara-sjukan. Jag ska bara döda denna jäkla boss, sen ska jag sluta spela.
Monstren i spelet känner jag ger en bra utmaning. Däremot tycker jag inte att själva menysystemet känns lika logiskt men när man väl kommit över det så blir fighterna riktigt njutningsbara.

I slutändan har jag kort sagt en riktigt trevlig spelupplevelse som är långt från över. Jag spelar i vanlig ordning främst som singelplayer men mycket av spelet bygger på multiplayer.

Detta storslagna rymdäventyr är trots dess brist värt varje krona och varje spelminut spenderad i spelet är en minut väl spenderad. Detta beror mycket på att storyn känns trovärdig men också att man har lyckats skapat ett gameplay som är underhållande.

Written by: Linda Brorsson