Är Fires of Rubicon lika brutalt svårt som andra spel från From Software? Sätt dig i din mech och ta reda på svaret.

From Software är tillbaka med ännu ett brutalsvårt spel som verkligen hårdtestar ditt tålamod till bristningsgränsen. Det är dock inget nytt Souls-spel det handlar om utan en ny del i Armored Core-serien som har legat i dvala sedan 2012. Dags att ännu en gång ta kontroll över gigantiska robotar och visa vad du går för. Du kommer förmodligen både gråta och skratta.

Fires of Rubicon är det första spelet i serien för min del och det är nog inte bara jag som blev nyfiken på detta just för att det är Dark Souls och Elden Ring-utvecklaren From Software som står för utvecklingen. Teamet som numera är synonymt med svåra och oförlåtande spel har under det senaste decenniet fått en stor följarskara tack vare deras genre. Under 90-talet var det dock andra titlar i deras repertoar och Armored Core-serien är en av dessa. Det var hela elva år sedan som det senaste spelet i serien släpptes men den som förväntar sig ett Dark Souls i robotkostym kanske inte blir helt nöjd.

Egentligen är det bara svårighetsgraden som de båda serierna har gemensamt. Allt annat skiljer sig otroligt mycket från varandra. Dock så tror jag att om man är bekant med From Softwares spel så har man en kortare startsträcka om man vill komma igång med Fires of Rubicon. Jag skulle beskriva Armored Core VI som en mech-simulator där taktiskt tänkande lönar sig minst lika mycket som fingerfärdighet och tålamod. Striderna är stenhårda och är man inte ordentligt förberedd så kommer spelet definitivt att bevisa det för dig.

I en framtid där storföretagen slåss om en sinande energikälla kallad coral har striden tagit sig bort från jorden och människor bor numera i galaktiska civilisationer. Livet är tufft för de rika och deras värsta mardröm är såklart att inte vara rika längre. Därför tar man till alla knep för att knipa varenda liten fördel i jakten på Coral. Det är här du som spelare kommer in. Som mechpilot styr du stora robotar kallade Armored Cores. Dessa är viktiga vapen som spelar en avgörande roll i kriget. Du som spelare blir indragen i en kamp mellan två storföretag och ditt jobb är att bana väg så att den du jobbar för har fri tillgång till vad den än behöver. Det innebär givetvis att möta en uppsjö av andra Armored Cores och andra maskiner som kommer att göra allt för att förgöra dig.

På pappret är storyn väldigt spännande och välskriven men sättet den utspelar sig på är ganska trist tyvärr. Oftast är det i text och samtalsform mellan uppdragen som storyn framskrider och hänger man inte med så har man till slut ingen aning om vad som egentligen händer. Nu när jag tänker efter så är det i och för sig likadant i samtliga Souls-spel också.

Storyn hamnar dock i skymundan ganska snabbt och det är definitivt inte för den som man spelar Fires of Rubicon. Spelets strider och dess actionmoment är där spelet verkligen skiner. Blixtsnabba fighter i både luft och på land är vad som väntar i alla de uppdrag som erbjuds. Men innan man beger sig ut så är det dags för mech-simulator att göra entré.

Du har full kontroll över hur du vill att din mech ska bete sig på slagfältet. Vill du ha en slimmad och snabb liten robot som tål mindre men är svårare att träffa eller vill du ha en rejäl tank som är långsam men tål otroligt mycket och kan göra ordentligt med skada. Varenda liten del går att skräddarsy, från topp till tå. Själv valde jag att gå på en allround-modell med ett plasmavapen som gör ordentligt med skada men är långsamt att skjuta med. Men tillsammans med ett stort lasersvärd i andra handen blev jag en mördarmaskin som både var relativt snabb och gjorde bra med skada. Givetvis får man designa sin mech med både färger och egendesignade stickers. Inte för att man hinner se de där detaljerna men det är kul att de finns för de som tycker sådant är skoj.

Det är dock inte bara att slänga på en massa starka och tunga saker på sin mech och tro att allt ska lösa sig. Icke! Då din mech behöver energi för att fungera så gäller det att balansera själva flödet där man kan använda optimalt med energi i varje strid och samtidigt få igen den utan att din mech ska stå helt försvarslös i allt för många sekunder.

Det är ett kul och intressant system som verkligen gör stor skillnad för hur din mech beter sig. Dock får man räkna med en rätt brant inlärningskurva då det är många siffror och grafer att hålla reda på. Ofta kan man räkna ut rätt fort vad som funkar okej men vill man gräva ner sig ordentligt och analysera så finns det stor möjlighet för detta också. Väl i strid så skiner verkligen alla actionmoment som solen en vacker dag i juli.

Min mech rör sig smidigt över snötäckta landskap och jag känner att jag har full kontroll på vad jag är kapabel till när det gäller rörelsemönster. Jag duckar undan missiler med hjälp av min jetpack samtidigt som jag skickar iväg en salva med målsökande raketer mot ett väl valt mål. Det är helt enkelt väldigt roligt att spela. Stora mäktiga bossar uppenbarar sig och jag förbereder mig på att få storstryk några gånger innan jag till slut lyckats få in en taktik som fäller även de mäktigaste av fiender. För stryk kommer du att få, massor av gånger.

En van Souls-spelare vet att detta är en del av spelmomenten där man sakta men säkert lär sig rörelsemönster och lägger upp en taktik i huvudet. När allt sedan klickar och bossen exploderar i miljoner bitar får jag än en gång känna den där känslan av tillfredställelse som spel i denna genre får en att känna. Oslagbar helt enkelt.

Allt är dock inte bara frid och fröjd när det gäller strider. Eftersom tempot är högt så kan det ibland bli svårt för kameran att hänga med. Även när jag låser på fiender så känns det många gånger som att jag inte riktigt har koll på vart den befinner sig. Inte sällan innebär det också att jag blir träffad av en raket eller liknande och förlorar viktig hälsa. De gånger det händer så känner jag nästan ett behov av att stänga av spelet en stund och andas för det är en av få gånger då det inte känns som att det är mitt fel att jag blev träffad. Omgången efter så gör jag allt rätt och då är det där med kameran glömt, till nästa gång det händer.

Fires of Rubicon må se ut som ett open world-spel men faktum är att spelet består av många akter med flera småuppdrag i varje akt. Man väljer uppdrag och sedan skickas man ner på ett ganska begränsat område där uppdrag skall utföras. Ibland är det en boss som skall besegras, ibland ska man hitta en viss sak som är viktig för fortsättningen. Jag gillar detta system. För det första så infinner sig ofta ”bara ett uppdrag till-tanken” eftersom uppdragen är så pass korta. För det andra så innebär det att man slipper en del av irritationen som uppstår när man misslyckats eftersom steget till att börja om inte är så långt. Det underlättar också när man behöver få ihop pengar snabbt till ett visst vapen eller rustning.

Något jag hade velat se mycket mer av är dock sekvenser som för storyn vidare. Jag hade velat se en häftig sekvens när min mech dyker ner från himlen och landar med en Iron Man-pose innan jag påbörjar uppdraget. Jag hade gärna sett att få lite mer kontext till vad som händer i form av presentation, inte bara i text mellan varje uppdrag. Nu känns presentationen lite platt på det planet.

Mechdesignen och spelets miljöer är dock väldigt snygga. Att själv kunna välja utseende på sin robot gör det hela mer personligt. Dock hade jag önskat lite mer variation i miljöerna. Det är lite för vitt och grått för min smak även om den är funktionsduglig. Lite färg hade piggat upp den annars så kalla miljön. Något som väger upp är dock animationer och rörelsemönster. Allt flyter på otroligt bra och det är så viktigt då det ofta händer massa saker samtidigt på skärmen.

Armored Core VI: Fires of Rubicon är verkligen inte för alla. Dock tror jag att det kan funka utmärkt om man är nyfiken på genren och serien. Det är lätt förstå men svårt att bemästra på allvar. Som alltid med denna sortens spel så är det tålamod och fokus som gäller. Jag skulle dock vilja påstå att detta är ett av årets mest välspelade spel när det kommer till gameplay. Det är riktigt roligt att bege sig ut på uppdrag när man vet att det kommer bli action i högt tempo med snygga mechs. Vet man med sig att man har tiden att lägga så skulle jag helt klart rekommendera en genomspelning. Står man och velar så tycker jag att man kolla på några videos först så att man får ett hum om vad man ger sig in på då det definitivt inte är ett lättillgängligt spel. Trots fadäser med kameran och lite trista miljöer så är jag väldigt imponerad av vad From Software har lyckats att skapa.

Skriven av: Roger Nilsson