En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturligt bakom döden?

Black Mirror börjar med att du är en jagad man. Spöken, eller vad det är för väsen jagar dig. Till sist brinner du till synes upp i lågor, fast det är inte helt klart vad som orsakar det. Mannens son, David Gordon, åker till sin fars stora herrgård där släkten bott i generationer flera hundra år tillbaka i tiden. Väl framme på Black Mirror House möts David av sin advokat och flera av de boende i huset.

Något tycks inte stå rätt till. Många tycks veta mycket men ingen vill berätta något. En mystisk pojke uppenbarar sig i spökform. Vem är han? ”Du är precis som din pappa.” ”Du kan också…” Vad var det hembiträdet försöker säga?

Handlingen är onekligen den största styrkan hos Black Mirror. Det är inte alltid lätt att förstå vad som händer, men allt reder ut sig för den som har tålamod. För tålamod lär du behöva vilket inte är ovanligt för den här typen av äventyrsspel. Man stöter på en hel del udda, och så klart även normala, människor och varelser i Black Mirror. Intrigerna och mystiken duggar tätt. Många av karaktärerna porträtteras utomordentligt av sina skådespelare, men så finns det vissa karaktärer som överspelas rejält.

Black Mirror är ett äventyrsspel som kan katalogiseras inom subgenren peka-och-klicka äventyrsspel. Man interagerar med människor, platser och föremål genom att trycka på någon av siffertangenterna när en siffra visas över något interagerbart. Det hade varit smidigare att använda musen i kombination med tangentbordet. Den fungerar som så att man går fram till någonting som har en liten cirkel på sig. Då visas oftast en etta, men ibland högre siffror. Det senare framför allt vid konversationer där man har flera dialogalternativ.

Tyvärr är styrningen klumpig. Man måste hamna rätt framför cirkeln för att kunna interagera och det är i vissa fall lite bökigt. Jobbigast blir det i de scener där man snabbt ska ”fånga” spökvarelser. Missar man är risken stor att man dör vilket inte är så kul, speciellt inte då man utan att ha dåligt samvete kan skylla på en taskig kontroll. Kontrollen ställer inte bara till med problem vid interaktionerna utan det kan plötsligt dyka upp osynliga hinder eller så blir det svårt att gå rakt åt något håll.

Vad vore ett äventyrsspel av den här typen utan problem att lösa? Det finns en del problem i Black Mirror men de flesta är inte speciellt avancerade. Att gå och hämta en bultsax eller en kniv för att utföra någon uppgift är inte speciellt svårt. Det finns dock en del uppgifter som är riktigt svåra. Jag tänker bland annat på ett problem där man ställs inför olika ekvationer som måste lösas i flera steg. Inte lätt för den som inte hade matte som huvudämne i skolan.

Black Mirror är ett ganska bra äventyrsspel som inte når upp till de höga höjderna. Jag älskar storyn och den ruggiga mystiken men hatar kontrollen och att spelet är ojämnt både när det gäller röstskådespeleri och problemlösning.

Skriven av: Mats Ernofsson