Vem är jag? Var är jag? Vad är minnen? Vad är verklighet? Vem jobbar jag för? Frågorna är många. Förhoppningsvis får du svar på dem.

Get Even är ett lite udda spel som sätter din fantasi och utredningsförmåga på spel. Du vet inte ens vem du är och vad du ska göra. Allt tyder på att det begåtts någon form av experiment på en ung kvinna. Du får i uppdrag att leta efter henne. När du finner kvinnan har inte lång tid gått av spelet. Målet ändras till att ta reda på vad som hänt henne, samt att få veta vem du själv är. Det enda du vet är att du kallas Mr Black.

Nu börjar jakten på ledtrådar över vad som hänt. Du får hela tiden instruktioner av en mystisk man vid namn Mr Red. Vem är han? Kan man lita på honom? Var befinner du dig? Snart blir det dessutom väldigt svårt att skilja mellan verklighet och minnen.

Du får ledtrådar till vad som hänt i form av bland annat foton, ljudinspelningar och anteckningar. Dessutom hittar du olika saker med hjälp av en modifierad mobiltelefon med diverse inbyggda appar. Bland annat en scanner som söker av området du befinner dig i. En annan är en värmekamera som visar dig var människor finns. Det finns även en lampa med vars hjälp du bland annat kan hitta fotspår.

Get Even drivs av handlingen som för det mesta är stark, men spelet är ojämnt. Efter en trevande början tog Get Even fart. Men, farten höll inte i sig ända in i mål utan slutet blev väl segt och inte lika kul eller spännande. Det är inte bara händelserna som är ojämna, mycket annat i spelet är det också. Miljöerna är ett sådant exempel. Mestadels befinner man sig i olika hus som till en början kändes dramatiska men som efter ett tag blev trista och enformiga. Stundtals kändes det som om man gick runt på samma trista och gråsjaskiga ställen hela tiden. Det finns dock intressantare miljöer, främst de som är utomhus. Några scener är till och med riktigt drömska och läckra.

Ljudet är en annan ojämn del av Get Even. Vissa ljudeffekter och musikstycken är fantastiska och höjer stämningen betydligt eller är skrämmande. Sedan kommer något som är svårt att beskriva. Det kan vara ett mystiskt brummande läte där volymen höjs och sänks om och om igen utan att man kan hitta någon förklaring till ljudet. Jo, utvecklarna har försökt göra miljön mer skrämmande, men effekten blev den motsatta. Skådespelarinsatserna är fullt okej där Mr Black har en härligt hes röst.

Även själva gameplayet är mycket ojämnt. Get Even är som bäst när det är händelsedrivet och då man får olika scener från det förflutna uppspelade. Som sämst är striderna. Öh? Va? Man kan stå som ett frågetecken för mindre. Vad gör stridsscenerna i Get Even? Det känns som om utvecklarna resonerat så här:

– Räcker innehållet i vårt spel?
– Nej, vad kan vi göra för att få fler intresserade av spelet?
– Jo, vi stoppar in några busar och låter spelaren skjuta ihjäl dem. Då blir alla nöjda.
– Men, vi har inte tid att fixa det.
– Nej. Äh, det gör inget. Vi använder strider ändå.

Istället för att höja spelet några nivåer sänker alltså striderna spelet. Striderna känns missanpassade och definitivt inte välgjorda. Man kan ofta smyga sig förbi fienden, och på så sätt undvika striderna. Men, vad är det för kul med det när smygardelen är så underutvecklad? Bättre att brassa på med de vapen man får.

Mest spännande är onekligen möjligheten att vika vapnet, eller snarare hållaren som förlänger vapnet, på mitten. Då kan man skjuta runt hörn. Låter det kul? Ja, det tycker i alla fall jag. Tyvärr är genomförandet inte välgjort vilket gör att denna till synes spännande funktion inte blev någon höjdare.

Förutom ”detektivdelen” och striderna finns även en del traditionell problemlösning. Den är för det mesta inte speciellt svår, men ändå småtrevlig. Inte alltför sällan går problemlösningen ut på att man ska hitta sifferkombinationen till en dörr. En gång fick man, med hjälp av värmekameran, följa en elledning för att hitta ett proppskåp och på så sätt kunna sätta på strömmen igen.

Hur ska jag då sammanfatta Get Even? Jo, det är ett ojämnt spel som pendlar mellan hyfsat höga höjder till inte alltför smickrande dalar. Bäst är spelet som – ska jag lite felaktigt kalla det ”detektivspel”? – där mystiken tätnar och gränsen mellan verklighet och drömska minnen suddas ut. Det är så jag vill minnas Get Even. Tyvärr finns dalarna med bland annat dåliga strider.

Skriven av: Mats Ernofsson