Klonoa Phantasy Reverie Series

Tjugofem år har gått. Så längesen var det sen första Klonoa-spelet släpptes till PS1. Nu är det jubileum.

Många fantasifulla karaktärer har sett dagens ljus i olika spel, inte minst i plattformsspel. Mario rankar jag självklart högst upp. Men listan kan göras lång – Croc, Ratchet & Clank, Wonder Boy, Sonic och Rayman är ytterligare några.

Klonoa kan läggas till denna lista. Det är ännu en udda karaktär. Någon form av djur. Vilket? Jag har haft ett flertal gissningar, men antagligen är svaret att det är ett fantasidjur där utvecklarna hittat inspiration från olika djurarter.

Klonoa såg dagens ljus 1997 i Klonoa: Door to Phantomile. Det till den första Playstationkonsolen. 2001 släpptes Klonoa 2: Lunatea’s Veil till Playstation 2. Door to Phantomile släpptes som en remake till Wii 2008. Några Klonoa-spel har dessutom getts ut till handhållna konsoler.

Nu är det Klonoas 25-årsjubileum. De båda spelen har släppts i en samling i samband med jubileet. Detta i form av remasters – Klonoa Phantasy Reverie Series. Samlingen finns till Windows, Nintendo Switch, PlayStation 4, PlayStation 5, Xbox One och Xbox Series X/S.

Klonoa-spelen kan närmast beskrivas som ett tvättäkta plattformsspel där du hoppar runt på banor med olika plattformselement som varvas med bosstrider. Dessa bosstrider är även de mycket typiska för plattformsspel men blir aldrig överdrivet svåra.

Retrospel kunde vara relativt svåra för nybörjaren. En trend som vi sett under de senaste åren är att utvecklarna nuförtiden vill att ett spel ska passa alla oavsett hur skicklig man är. Det har gjort att det numera ofta finns flera svårighetsgrader, allt från jättelätt till jättesvårt. Förutom originalet finns även ytterligare en svårighetsgrad i Phantasy Reverie Series som är riktigt lätt. Fast jag irriterar mig på en detalj. Före varje boss dyker en tipsruta med text och bild upp. Där förklaras hur man klarar bossen. Dessa tips går att stängas av.

Jag har spelat Door to Phantomile och Lunatea’s Veil om vartannat. På så sätt kunde jag lätt se skillnaderna mellan spelen. Det visade sig att skillnaderna var små men tvåan är marginellt segare med långsammare tempo. Det var nästan som att spela samma spel.

Båda spelens handling är för övrigt lite förvirrande. Det känns som om utvecklarna slängt in textrutor och olika karaktärer enbart för att det ska finnas en handling i vartdera spel. Så oinspirerande är de nämligen. Vill man, och det ville jag ofta, så går det som tur är att snabbspola förbi alla berättande element.

De båda Klonoa-spelen är tvådimensionella plattformsspel, eller om man ska vara helt korrekt 2,5D. Med halvan menas att spelet är ett mellanting mellan två och tre dimensioner. Själva spelandet utspelar sig nämligen i två dimensioner medan omgivningarna är tredimensionella.

Grafiken är som sagt remastrad och har precis som ljudet fått sig en rejäl uppdatering. Jag tycker dock att utvecklarna kunnat lägga mer energi på detaljerna i grafiken eftersom det ibland känns lite fattigt. Spelen flyter dock på bra på min PS5:a med 60 rutor per sekund och 4K. Om du gillar spelmusik får du ditt lystmäte tillgodosett i Phantasy Reverie Series. Musikstyckena är nämligen stundtands helt underbara och de lyfter spelkänslan betydligt.

Spelmekaniken är mestadels välgjord men Klonoas grundläggande rörelsemönster är begränsat. Han kan exempelvis inte dubbelhoppa utan enbart glidflyga om man nu kan kalla hans flygrörelser så. Snart får man dock dubbelhopp, men det kräver en fiende. Man tar tag i en fiende, hoppar och vid nästa tryck på hoppknappen blåser Klonoas kompis in luft i fienden varvid man stiger uppåt och får på så sätt ett dubbelhopp. Det här fungerar för det mesta bra, men ibland ska man kombinera dubbelhopp med glidflyg vilket tajmingmässigt är knepigt.

Det finns inte överdrivet mycket att samla i de båda spelen. Ädelstenar (ganska svårt att samla och näst intill omöjligt att veta hur många man samlat) varvas med invånare (lätta att hitta) i den värld man befinner sig. Därtill kommer mynt.

Det fanns inga möjligheter att spela tillsammans i originalspelen. I Phantasy Reverie Series har utvecklarna lagt till just ett sådant samarbetsläge. Det är inget avancerat och passar bäst om du spelar med ett barn eller om du vill ha en mysig stund med din partner.

Klonoa Phantasy Reverie Series bör ingå i din spelsamling ifall du gillar plattformsspel. Det är ett mysigt spel där man lyckats med remastern även om grafiken kunde ha varit mer detaljrik. Extra plus till musiken som stundtals är underbar.

Hitta fler bra deals här »