Den bärbara spelmarknaden har fått sig ett ordentligt uppvaknande och på senare tid har flera företag valt att ge sig in kampen om spelarna. Förutom Nintendo Switch, som fortfarande dominerar i stora delar av världen, så har även Valve lanserat sin egen Steam Deck och Asus sin ROG Ally. Lenovo vill inte vara sämre och släpper nu den stora besten Legion Go där kraft, storlek och mångsidighet står i centrum. Med Windows 11 i förarsätet ges det stora möjligheter att tweaka både spel och program för att anpassa dem till ett liv på språng. Men glöm för tusan inte laddaren för den kommer att behövas, ofta.

Design och hårdvara

Legion Go känns verkligen gigantisk när jag packar upp den. Med en skärm på hela 8.8 tum är den definitivt störst bland konkurrenterna. Den är också tyngst och klockar in på runt 850 g vilket verkligen känns när man väl håller den i händerna. Konsolen känns gedigen, välbyggd och man kan nästan känna den höga prestandan pulsera ut i mina fingrar. Just att den känns gedigen var ett frågetecken från min sida då den likt Nintendo Switch har avtagbara kontroller. Jag var lite orolig att den skulle kännas lös och glappande men jag märker inget av detta under hela mitt test.

De mattsvarta kontrollerna består av den vanliga knappuppsättningen med två asymmetriskt placerade styrspakar som pryds av rgb-ljus runt kanterna. Under den högra spaken finns en touchpad för att underlätta navigering i operativsystemet. Högst upp på båda kontrollerna sitter de så kallade ”start” och”select”- knapparna, trodde jag. Dessa knappar är i själva verket genvägar till Lenovos egna hubliknande program och den andra leder till inställningar. ”Start” och ”Select” sitter istället under styrkorset på vänstersidan. Detta är ett designbeslut som jag ifrågasätter då man sedan barnsben rent automatiskt rör sig mot dessa när man behöver kolla karta eller ändra i menyer. Under de första dagarna ledde detta till frustration då jag allt som ofta tryckte på Lenovos hubknapp och dirigerades ut ur spelet. Efter en stunds sökande fick jag reda på att det man kunde byta plats på dessa knappar och jag kände lättnad.

Baksidan av konsolen pryds av insläpp för luftcirkulation. Här finns också knappar samt ett scrollhjul som kan användas som komplement till knapparna på framsidan. Det finns också ett rejält tilltaget stativ som gör att konsolen står stadigt. På ovansidan finns de sedvanliga volymknapparna följt av en kortplats för extra minneskort. Här finns också ett laddningsuttag med USB-C 4.0 som också kan agera som displayport om man vill koppla konsolen till extern hårdvara. Ett plus är att det faktiskt finns dubbla sådana uttag och det medföljande fodralet har till och med en öppning för just det uttaget så att konsolen skall kunna laddas i tryggt förvar.

På undersidan av den högra kontrollen finns också en knapp som säger FPS-mode. Detta är ett läge där kontrollerna används som mus och tangentbord. Den vänstra simulerar tangenterna ”WASD” medan den högra placeras upprätt i en platta som sedan agerar som datormus. Till en början känns det väldigt konstigt men efter ett tag så får man känslan av att detta faktiskt kan vara ett bra substitut i vissa spel. Väldigt roligt att testa men inget jag kommer att använda mig av alltför ofta.  Konsolen kryllar verkligen av knappar och även om de flesta ligger lägligt finns det två som stör mig en aning. Dessa sitter på den högra kontrollens kortsida. Alltså den sida som handflatan greppar. Även om knapparna inte är programmerade till någonting när kontrollerna sitter i skärmen så känns de till en början distraherande då jag flera gånger råkar trycka in dem.

Trots att konsolen känns välbyggd blir det tydligt att det inte är kontrollerna som gör att att den väger så mycket. Till skillnad mot skärmen och själva konsolen som osar kvalité så känns kontrollerna plastiga och inte vidare bekväma. Enligt mig så är de alldeles för grova för att man skall kunna få ett ordentligt grepp om dem. Detta leder i sin tur till att mitt pekfinger skaver på kanten till triggern på ovansidan varje gång jag gasar eller skjuter. Förhoppningsvis så lanseras det andra alternativ till dessa vilket i så fall löser en hel del av de saker som jag skulle vilja kalla för designmissar. Det är en väldigt snygg och stilren konsol, tyvärr i utbyte mot bekvämlighet.

Skärm och prestanda

Legion Go kommer packad med en 8.8″ 144 Hz display som levererar upplösning ända upp till 2560 x 1600. Det är en skarp och maffig touchskärm som passar perfekt till gaming ”on the go”. Det erbjuds flera olika inställningar som är lagom lättillgängliga för att kunna prova sig fram. Det finns tre olika upplösningsalternativ (1280 x 800, 1920 x 1200, 2560 x 1600) vilket känns nödvändigt med tanke på vilka sorts spel man spelar. Man kan också lätt hoppa mellan 60 Hhz och 144 Hz. Här hade jag dock önskat lite mer valmöjligheter både för prestandan och batteriets skull. Ett 40 Hz samt ett 90 Hz-läge hade varit optimalt enligt mig. Prestandamässigt kommer Legion GO med 3.3 GHz AMD Ryzen Z1 Extreme 8-core tillsammans med 16 GB RAM och en integrerad SSD på 512 GB. Det är prestanda som räcker mer än väl för bärbart spelande. Tyvärr tycker jag nog att Lenovo fokuserat lite fel här.

I stället för att fokusera på själva spelandet så har det lagts väldigt mycket fokus på en skärm som har en upplösning som knappt går att utnyttja till fullo. Jag har testat en stor mängd spel under mitt test och inte en gång har jag kunnat utnyttja den höga upplösningen eftersom bilduppdateringen blir lidande. I stället har jag försökt fokusera på att optimera spelen efter 1920 x 1200 tillsammans med 40 fps. I de flesta fall fungerar detta riktigt bra med de riktigt krävande spelen även om det ofta krävs mycket pillande med inställningar. Äldre spel flyter oftast på riktigt bra med denna upplösning och i mycket högre fps. I onlinespel som Halo Infinite och Fortnite sänkte jag till och med upplösningen till 1280 x 800 för att på så sätt maximera mina fps. Vill man leka runt i Windows eller streama film så fungerar dock den höga upplösningen väldigt bra. Bilden känns mjuk och har riktigt fina färger.

Ett område som egentligen alla tillverkare både fokusera mer på är batteritiden. Visst, det lovas si och så många timmar men när det väl kommer till kritan så inser man att de där timmarna som utlovas oftast innebär spel som kräver väldigt lite och som spelas på de lägsta inställningarna. Om man då har en konsol som skryter med sin höga prestanda och skärm så blir det väldigt fel när man får för sig att utnyttja den där kraften till att få spelet att se någorlunda snyggt ut. I spel som Horizon: Zero Dawn, Banishers, Yakuza: Like a Dragon så får man räkna med en batteritid på 60-90 minuter med en upplösning på 1920 x 1200, 30-50 fps samt low/medium settings. Sånt går ju alltid att påverka en del om man tweakar men min poäng är att det inte behövs en skärm med en så hög upplösning och prestanda när man ändå inte kan utnyttja det. Jag vill iallafall tillägga att dessa spel faktiskt ser fantastiska ut på Legion GO även med snålare inställningar och det är en fröjd att kunna spela dessa mästerverk när man är hemifrån. Och har man ett eluttag i närheten så har man ingenting att oroa sig för.

Mjukvara

Tack vare operativsystemet Windows 11 finns det mängder av möjligheter till att tweaka både skärm och prestanda till vad man personligen föredrar bäst. Med ett knapptryck hamnar man i inställningar där både watt, fläkthastighet, upplösning och bilduppdatering kan ändras fram och tillbaka. Hade jag fått önska så hade jag velat att se mina inställningar separat på ett smidigt sätt. Är man dock inte alls insatt i hur Windows fungerar i såna lägen eller om man bara vill spela spel utan krångel så är nog inte Legion Go det bästa alternativet.

Under min första dag med konsolen så upplevde jag mer buggar och krångel med spel än jag gjort på ett år med till exempel Steam Deck. Det krävdes en hel del googlande för att lösa vissa saker och när man bara vill spela spel så känns såna där saker enbart irriterande. Bara en sådan sak som att få upp det virtuella tangentbordet tog en himla tid. Det visar sig att man ibland behöver hålla in ”Lenovoknappen + annan knapp” för att det skall dyka upp. Det är tyvärr en hel del sådana saker som aldrig förklaras utan som man får leta upp själv.

En väldigt positiv sak med att använda Window 11 är dock att man såklart har möjlighet att installera vilken spelhub man vill utan att behöva kringå en massa saker som man måste med till exempel Steam Deck, som har Linux som operativsystem. Då Linux inte har ett validerat anti-cheatsystem så tillåts inte de stora multiplayerspelen där. Det går ändå utmärkt att spela dessa på Windowsmaskiner. Jag passade på att spela en hel del onlinespel under en skidsemester och det fungerade faktiskt klockrent.

Det finns som sagt både för- och nackdelar med att ha ett så brett operativsystem som Windows till sin maskin. Jag hade önskat att man hade försökt skala ner det för att anpassa sig till att vara en spelmaskin. Jag får inte känslan av att detta är en dedikerad spelmaskin utan mer en Windows-pc intryckt i en bärbar konsol. Även om Lenovo erbjuder en egen hub där man har tillgång till sina spel och inställningar så är det inte tillräckligt för att Windows ska kunna ligga i bakgrunden utan att märkas. I stället för att fokusera på själva spelandet så fokuseras det på en helhet som jag inte tycker behövs i detta läge.

Sammanfattning

Lenovo Legion Go är en kompetent och bastant spelkonsol som levererar grym prestanda i bärbart format. Trots att jag har klagat en hel del på vissa design och mjukvarulösningar så levererar konsolen fantastisk spelunderhållning, när man väl spelar. Det lönar sig verkligen att testa sig fram till de bästa lösningarna för varje spel och när det väl är gjort så ligger fokuset på att faktiskt spela spelen. Det finns en hel del för Lenovo att jobba på när det gäller komfortabilitet och ett mer avskalat Windowsläge hade verkligen räddat upp många av mina irritationsmoment. Att peka på skärmen fungerar inte optimalt och flera gånger stannar fönster inte uppe tillräckligt länge för att jag ska hinna skriva in mina uppgifter. Då är det bara att börja om. Jag tycker heller inte att touchpaden tillför någonting praktiskt då det oftast tar längre tid än att faktiskt peka med sitt finger även en extra gång om det skulle behövas. Ett stort plus är att man kan koppla ett externt grafikkort till konsolen och på så sätt få en riktigt kraftfull stationär PC samtidigt som man lätt kan koppla ifrån och ta med sig. Legion Go är en godkänd start för Lenovo och jag ser fram emot att se vad en uppföljare kan åstadkomma.

Specifikationer

OS: Windows 11 Home

Processor: AMD Ryzen Z1 Extreme

Graphics: AMD Radeon

Memory: 16GB lpddr5

Storage: Up to 1TB SSD, microSD card reader

Display: 8.8” 2560×1600 pixels, multi-touch, 144 Hz, 500nits

Audio: Stereo speakers 2W x2, dual-array microphone, 3.5 mm headset

Connectivity: Wi-Fi 6 + Bluetooth 5.1

USB port: 2x USB-C4 40Gbps with PD 3.0, and DisplayPort

Battery: 49.2 Wh, battery time 1.5 to 7.5 hours, rapid charge (0-30% 10min, 0-70% 30min, 0-100% 80min)

Dimensions and weight with controllers: 29.9 x 13.1 x 4.1 cm, 854 g

Carry Bag: yes

Skriven av: Roger Nilsson