En främling kommer till staden. Det du vet är att han är en fruktad prisjägare av högsta rang som är i akut behov av pengar.

Oddworld: Stranger’s Wrath är inget nytt spel. Spelet gavs ursprungligen ut 2005 till den första Xboxen. Därefter har spelet kommit ut till flera plattformar, däribland på Google Play och App Store där spelet finns till olika surfplattor och mobiler.

Rent grafiskt är Oddworld: Stranger’s Wrath HD fått en klar förbättring på Switch jämfört med ursprungsformatet, Xbox. Visst märks det att Oddworld: Stranger’s Wrath HD är en remake på bland annat texturer och animationer, men spelet får klart godkänt. Switch är ju trots allt den svagaste konsolen ibland dagens generation av konsoler.

Musiken är riktigt bra men däremot är rösterna inte så bra som jag tycker att det borde vara. Vissa röster är svåra att höra vad de säger. Det beror inte enbart på en bred dialekt utan även på att ett fåtal röster har ett småskorrande biljud. Då är det tur att det finns text, men tyvärr är det inte text överallt utan den faller bort ibland.

I Oddworld: Stranger’s Wrath är du som sagt en prisjägare av den tuffaste sorten. Han är tvungen att åta sig mängder av uppdrag bestående av att fånga tuffa bovar runt om i staden med omnejd. Han behöver nämligen alla pengar han kan få eftersom han ska köpa någon viktig mojäng hos stadens doktor. Utan den kan han tydligen inte överleva.

Främlingen fångar sina banditer genom att först knocka dem, antingen i närstrid eller med någon form av vapen. När de sedan ligger utslagna på marken tar han fram en dammsugarliknande maskin. Helst ska man fånga fienden levande eftersom det ger bättre betalt, men det går även att suga upp döda fiender.

Främlingen har förutom knytnävarna även ett armborst med lustig ammunition som lever och varje djur har sin egen egenskap. De söta chippunkarna charmar fienden så att de inte kan låta bli att gå fram och titta på dem. Då blir busen ett lätt byte. Bolomiterna håller fast fienden med nät medan universalvapnet zappflugan knockar fienden och kan laddas upp för mer skada. Boombaterna gör än mer skada eftersom de exploderar.

Det lustiga med ammunitionen är inte enbart deras egenskaper utan även att man måste jaga dem. Nu är det alltså slut på enkelt plockande av ammo som ligger lite var stans och skräpar. Fast i ärlighetens namn är det inte överdrivet svårt att jaga ammunitionen heller.

Jag gillar Oddworld: Stranger’s Wrath. Främlingen är mystisk, tuff och hård. Musiken är underbar och den något dystra stämningen fängslar. Synd bara på att vissa röster är dåliga och att texten faller bort då och då.

Skriven av: Mats Ernofsson