Sid Meier’s Civilization VI

”Veni vidi vici”. Ett uttryck Julius Caesar sägs ha yttrat ”jag kom, jag såg, jag segrade”. Gäller det även Civilization VI?

Likt Caesar önskar jag även att detta mantra skulle varit filosofin bakom spelet. Istället möts man lite av en besvikelse om jag jämför det med mina hundratals timmar med Civilization V på PC.

Civilization-serien har för mig alltid handlat om att erövra länder och känna lite storhetsvansinne samtidigt som det alltid varit en serie som fått mig att slappna av och har låtit mig som spelare luta mig tillbaka en stund med de turbaserade rundorna som spelserien erbjuder.

Men tyvärr har Firaxis Games valt att innovera på områden jag känner att serien inte behövde innovera på, som det området jag irriterar mig mest på under min recension: hur byggandet av ens städer fungerar. Tidigare i Civilization har man alltid byggt upp en stad på valfri ruta. Sedan har denna stad i takt med din utveckling byggts på höjden på en och samma ruta medan nu byggs din stad horisontalt på flertalet rutor runtomkring din stad, detta system har kallas för distrikt. I dessa distrikt kan du bygga tillhörande byggnader som hör till det specifika distriktet. Låt mig måla upp ett exempel.

Du har din stad ”London” och vi säger att du bygger ett kulturdistrikt men detta distrikt måste placeras på en ny ruta som har mat eller produktion för din befolkning. I detta nya fina kulturdistrikt får du bygga endast kulturbyggnader som du forskat fram. Värt att nämna som en positiv aspekt till detta system är att de har tänkt på är att det är färgkoordinerat så ditt kulturdistrikt har en lila färg. På så sätt får du en snabb överblick av vad som är vad på kartan, men jag är inte helt såld på detta nya system. Jag tror även att detta nya system är något som man antingen älskar eller hatar. Dock började jag värmas upp till det ju mer jag spelade.

Detta nya horisontala distriktssystem påverkar även taktiken i krigföringen. Innan behövde du endast försvara din stad, nu måste du försvara varje liten byggnad du har inom dina landområden. Det gör det hela mer riskabelt att starta krig. Här kommer jag till en av de positiva delarna av spelet: diplomatin. Den har fått sig ett stort lyft från sin föregångare, det känns lättare än någonsin att förstå sig på varför en nation kanske inte är allt för glad på dig och din politik. Ledarna känns inte lika stela och enformiga som innan även att det får mig som spelare att försöka lösa konflikter denna gång istället för att dra in min militära makt in i deras landområde för att ockupera befolkningen. Istället så försöker jag genuint att spela på ett helt nytt fräscht spelsätt.

En annan aspekt är att de har ändrat spelets tempo. Ens arbetare kan endast användas tre gånger innan de blir helt förbrukade och du får snällt skapa en ny. Jag förstår tanken kring detta – att det ska tvinga en till att välja om man vill bygga en ny typ av byggnad, eller ska man slösa bort 3 rundor på att få ut en ny byggare som kan hjälpa till att få in mer resurser. Jag är så kluven över vad jag tycker om detta… Ena sidan av mig säger att jag gillar det, men samtidigt är jag väldigt negativt inställt till hur tempot i spelet har blivit ännu segare än vad Civilization redan kan vara. Absolut är det är logiskt att arbetaren blir kvar på rutan där man satt honom i arbete, men har man inte spelat de tidigare spelen i serien så bryr man sig nog inte nämnvärt, men för någon som spelat de tidigare så kan man nog reagera på hur mycket slöare det känns på grund av denna ändring.

En annan trevlig aspekt är att de även lagt till all DLC som släppts hitintills. Tyvärr så saknar spelet på Switchen multiplayerfunktion online, så förvänta dig inte att lira över internet med vännerna, utan det erbjuds endast lokal multiplayer.

De första 10 timmarna var jag väldigt negativt inställd till Civilization VI då det var helt enkelt för mycket ändringar än vad jag förväntade mig av en uppföljare till femman. Det kändes som jag försökte lära mig spela spelet på nytt. Jag hade helt enkelt ingen nytta av mina timmar i Civ V vilket bara gjorde mig frustrerad som spelare, detta med en UI som inte förklarar vad saker och ting är gjorde ju inte upplevelsen bättre. Men ju mer jag lärde mig och försökte ställa om min spelstil till det nya så började jag bli lite mer varm i kläderna även om resan ditt kändes som en evighet. Spelet har fungerat perfekt både i handhållet och som dockat.

Men för att summera det hela så är Sid Meier’s Civilization VI ett mycket bra spel i grund och botten och jag tror att nya spelare välkomnar denna del i serien mer än en veteran skulle göra. För mig gjorde det nya systemen att jag kände mig tillbaka på ruta ett och jag behövde återigen lära mig hur ett Civilization-spel ska spelas. Till en början var det otroligt frustrerande då min tidigare erfarenhet var mer av ett hinder än något som gav mig ett övertag, men när jag väl tog mig förbi denna period så började spelet faktiskt ge mig en ren spelglädje. Våga misslyckas och ha tålamod över vad som fungerar och inte fungerar, det är där du verkligen lär dig hur ett rike ska styras i Civilization VI.