Simon the Sorcerer är en serie äventyrsspel av typen peka-och-klicka. De två första spelen fick varma mottaganden medan senare uppföljare fick svalare.

Nu är spelserien tillbaka med Simon the Sorcerer: Origins. Det är en prequel, alltså ett spel som utspelar sig före övriga spel. En vän av ordning hajar säkert till. Var inte det allra första spelet i serien Simons introduktion till den magiska världen? Jo, det stämmer. När pojkvaskern sugs in i fantasyvärlden är det alltså för andra gången han introduceras till denna värld. Lugn, det gör inget, det har utvecklarna löst med en kul kommentar från Simons mamma.

Dialogen är för övrigt skruvad där Simon ofta kommer med kommentarer som anspelar på honom själv eller spelet han är huvudperson i. Simon växlar på ett naturligt sätt mellan att vara överdrivet barnslig till mer vuxen.

Peka-och-klicka-genren var mycket populär på 90-talet. Det fanns påkostade spel medan dagens spel inom genren mestadels är lite enklare indiespel. Flera spel var på den tiden till och med dubbade till svenska (exempelvis Den längsta resan [The Longest Journey] med Regina Lund), något som inte ens är standard hos dagens barnspel.

Peka-och-klicka är precis vad det låter. Du pekar och klickar dig fram medan du löser pussel och gåtor. Du plockar upp saker som du sedan kan kombinera med andra grejer och slutligen användas i spelets problemlösning. Det kan vara så enkelt som att öppna en dörr med rätt nyckel eller lite mer avancerat som att blanda ihop en trolldryck med rätt ingredienser. Du interagerar med spelets karaktärer och letar efter ledtrådar. Nu är Simon en nybliven trollkarl och som sådan lär han sig använda enkel magi.

Problemen i Simon the Sorcerer: Origins är till en början enkla och rakt på sak, något jag verkligen uppskattade. Många spel inom genren bjuder nämligen på svår och ologisk problemlösning.

En bit in i Simon the Sorcerer: Origins ändrar problemlösningen karaktär. Pusslen blir svårare, och bitvis försvinner, eller åtminstone försämras, logiken. Inte sällan blir det att prova sig fram för att lösa okonventionella och långsökta problem. Trots det tycker jag inte att spelet blir för svårt utan snarare stimulerande. Dessutom är Simon the Sorcerer: Origins hyfsat strömlinjeformat. Det blir visserligen en del springande hit och dit, men jämfört med många andra spel i genren är det begränsat. Men, genren innebär också en risk att man kör fast och får svårt att hitta lösningar. Det kan vara frustrerande, men som sagt är det en del av charmen hos denna genre. I dessa lägen efterlyser jag fler ledtrådar.

Simon the Sorcerer: Origins har enkel, men charmig grafik. Det ser nästan ut som om man är i en tecknad, interaktiv film. Vissa animationer är emellertid onödigt stela och det hade inte skadat med lite mer detaljrikedom.

Då är musiken muntrare. Ledmotivet är riktigt bra och övriga melodier passar bra in i handlingen. Rösterna är däremot lite ojämna. Simons tillhör de bra. Det är en näst intill smålöjlig pojkröst som verkligen passar in superbt på den stundtals nonchalanta pojken och hans mer vuxna stunder. Utöver det finns några röster som inte håller måttet fast de är inte störande.

Simon the Sorcerer: Origins passar bra in i spelsamlingen hos er som älskar peka-och-klicka-spel. Det är ett bra spel som är utmanande, men med bra balans i problemlösningen. Charmig grafik, bra ljud och härliga röster är några positiva detaljer.

–––––––––––––––––––

Vi har fått denna produkt från tillverkaren. Eftersom GameElite.se är helt oberoende har tillverkaren inte kunnat påverka recensionens innehåll (läs mer).

Written by: Mats Ernofsson