Välkommen tillbaka till 90-talet och ett gammalt populärt fightingspel. Sitter attackerna i dina fingrar som de ska?

Fightingspelet Street Fighter II kräver nog ingen längre presentation. Redan i början på 90-talet hade spelet en enorm skara fans som sedan har växt till ett av de populäraste spelen fightingspelen inom e-sport. Det har också släppts i otaliga versioner genom åren och nu är det dags för Nintendo Switch att bekanta sig med serien.

Ultra Street Fighter II: The Final Challengers är en nyversion av The World Warrior som släpptes redan 1991. Dess gameplay kretsar dock mer från Turbo-versionen av spelet samtidigt som lite nya grepp och försvarstekniker har lagts till för att modernisera spelet. Annars är allt nästan precis som man minns det från det gamla goda 90-talet då man satt på sitt pojkrum och försökte lära sig de ikoniska Dragon Punch och Hadouken-attackerna.

Spelet innehåller 19 kämpar och många gamla favoriter såsom Ryu, Guile och Chun-Li finns tillgängliga. Det är en helt okej roster och det finns garanterat någon för alla. Eftersom jag inte har spelat serien på ett tag så gör jag det lätt för mig och väljer favoriten Ryu. Hans attacker sitter djupt rotade i bakhuvudet så det tar inte lång tid förrän min tajming sitter perfekt. Smidigt rör jag mig över banan och väntar taktiskt ut Guiles Sonic Boom-attack för att sedan dra iväg en eldboll när det minst anas.

Är man insatt i serien så tar det som sagt inte lång tid förrän alla attacker sitter perfekt och är man nybörjare så finns det träningslägen som snabbt lär ut grunderna bygger vidare utefter spelarens behov. Street Fighter har alltid handlat om att utmanövrera sin motståndare med smarta och tajmade knapptryck samtidigt som styrspaken styrs åt olika håll. Här dyker det första problemet upp och det gäller kontrollmetoderna som detta spel erbjuder. Har du en Pro Controller och spelar framför teven så kommer du förmodligen att ha en riktigt trevlig stund men väljer du att spela med Joy-Cons så märks det ganska snabbt att det är svårt att hänga med. Det största problemet är avsaknaden av ett riktigt styrkors. Switch erbjuder istället fyra knappar vilket gör det svårt att få till ett bra flyt i sina attacker samt att de känns rätt små och jobbigt placerade om man vill sitta länge och spela. Styrspaken är inte sämre än till någon annan konsol när det gäller fightingspel men det är alltid ett osäkert kort när det gäller tajming och precision.

Rent grafiskt så har man möjlighet att välja mellan det gamla klassiska utseendet eller samma uppiffade HD-grafik som vi fann i Super Street Fighter II Turbo HD Remix till Playstation 3 och Xbox 360. Samma sak gäller musiken som snabbt kan ändras från original till nyskapade versioner av kämparnas låtar. Själv finner jag att båda stilarna funkar jättebra men jag föredrar det nyare utseendet just för att kunna spela i widescreen på den vackra skärmen på Switch. Spelet flyter på bra och det finns ingenting att klaga på här.

De spellägen som erbjuds är klassisk arkad där du möter en rad kämpar på din väg till M. Bison som oftast står som slutboss. Givetvis finns det också möjlighet att spela online multiplayer mot människor runt om i världen i ett poängbaserat rankingsystem. Personligen har jag inte haft några som helst problem att hitta motstånd och i de flesta fall har matcherna flutit på bra. Lokal multiplayer för de som vill spela mot varandra i soffan är alltid roligt och kan förgylla en festkväll.

Det som är positivt med just Switch är att man alltid har två handkontroller med sig vilket gör det lätt att komma igång och spela mot varandra. Det negativa med det är just att själva kontrollmetoden med en varsin Joy-Con funkar sådär. Som partyfighting funkar det dock jättebra.

Utöver dessa spellägen finner vi förstapersonsläget ”Way of the Hado” vilket enligt utvecklarna betyder att du äntligen får möjlighet att göra en Hadouken i riktiga livet genom att använda Joy-Cons till att göra speciella rörelser. Du får möjlighet att med hjälp av handrörelser att slänga iväg eldbollar mot en inte sinande flod av ondingar. Detta spelläge borde Capcom ha slopat redan i idéstadiet då det varken funkar bra eller är särskilt kul. Kontrollerna svara dåligt på det man vill utföra och jag tycker inte att det tillför något spännande alls till denna anrika spelserie.

Som ni kanske har märkt så finns det inte mycket att göra för den ensamma spelaren i detta spel utan det är online eller tillsammans i soffan som man får mest roliga speltimmar. Med tanke på den höga prislapp som just nu ligger på runt 400 kr kontra det du får ut i rent innehåll så är det en svår motivationskurva att ta sig igenom. Det är helt enkelt ett alldeles för dyrt pris för ett så pass gammalt spel. Jag uppskattar att man har möjlighet att själv få välja färg på sin karaktärs kläder och accessoarer samt att få tillgång till en massa originalskisser från spelen. Men när det kommer till kritan så har jag svårt att rekommendera ett köp även fast själva spelet fungerar bra rent spelmässigt.

Skriven av: Roger Nilsson